Transporter

Hamnen

Östersunds hamn har verkligen ändrat betydelse i form av liv och rörelse. År 1905 var det stor aktivitet vid hamnen så länge det inte var is på sjön. Här trängdes ”Storsjöflottan”. Ett tiotal ångbåtar turades om att gå runt på sjön så gott som dygnet runt. Här lastades olika varor, timmer och olika kreatur. Här stod folk och trängdes för att komma med den snabbaste båten. Många ångbåtar fungerade endast som passagerarbåtar och andra enbart för gods- och timmertransporter. Det kunde vara mycket högljutt vid hamnen. Folk ropade och skrek för att kunna höras bland ångbåtarnas ”tuffande” motorer och ångbåtsvisslornas tjut. Ibland var det festsällskap och orkestrar som gav sig ut på en lusttur på sjön. Den ångbåt som ansågs finast på hela Storsjön var Carl XV (den 15:e)

Hamnen från vattnet

 

Ida skriver i dagboken (10 juni):

På morgonen gick jag och hämtade Anhild. Då gick vi till Kyrkparken. Där satt vi en stund. Sedan följde jag Anhild hem efter karameller och choklad. Då följde hon mig hem efter pengar och så gick vi på torget och köpte två äpplen, ett åt mig och ett åt Anhild. Sen gick vi till Kyrkparken igen och hade med oss arbeten och då satt vi där och sydde. Klockan två gick vi hem och klädde oss fina för att vi var bjudna till Vinströms i Änge, för det var Svantes namnsdag. Både Karin och jag var bjudna.   Klockan halv fyra gick vi och hämtade Anhild och Elsa. Då gick vi ner till båten. Vi for med Thomée. När vi kom dit var de nere vid bryggan och mötte oss. Vi var en hel hop flickor och pojkar som var bjudna. Karin och jag gav Svante en     indianbok. När vi kom dit fick vi kaffe och kakor. Sedan var vi ute och lekte. Jag och Anhild gick bort till landsvägen och tog växter, rosling och hjortronblomma. När vi kom hem igen fick vi sockerdricka och syltade plommon. Sedan dansade vi på vinden. Och sedan gick vi på gården och lekte frilöpning. När vi hade lekt ganska länge sa tant Vinström att vi skulle gå upp och äta. På vinden fanns ett bord och där satt Einar, Svante, Karin, jag, Elsa och några småbarn. Först fick vi smörgåsar sedan köttfärs och sist glass. När vi ätit gick vi på gården och lekte jägare och hund ända tills vi skulle fara. Tore Jacobsson och jag retade varandra hela tiden.

När vi for hem åkte vi med Carl XV. Vi gick upp på däcket och viftade och de som stod på bryggan ropade – Hurra! När vi gick ner igen stod tre herrar där och frågade oss om vi ville ha kaffe och smörgåsar. Det ville vi och så rusade vi ner i salongen. Då kom herrarna dit och sa att vi skulle få sockerdricka om vi ville sjunga: Du gamla du fria, Kungasången och Vårt land. Det gjorde vi och de tre herrarna sjöng med och tog av sig hattarna och sa att pojkarna skulle ta av sig mössorna. Det gjorde vi och så sa de att vi skulle ropa: Hurra! Det gjorde vi och då bjöd de oss på sockerdricka. De beställde tolv flaskor åt oss. När vi hade druckit sa Erik Burman: – Ett fyrfaldigt leve för farbröderna! Och vi hurrade. Då lovade de oss bakelser men då var vi redan framme i stan. Då sa de att vi skulle få dem i morgon istället. En av dem sa att han hette doktor Karl Edvard.

 

Men man åkte bara med stora ångbåtar. Man hade egna båtar också.

Ida skriver torsdagen den 15 juni:

Idag flyttade vi till Evalund. Vi for klockan fyra. Vi rodde alla i båten och så hade vi lådor. När vi kom ut på sjön började det att blåsa. Vi rodde en stund men till sist gick det så höga vågor, och det blåste så att mammas nya hatt, Lillys nya hatt och Hillas nya och gamla hatt for i sjön. Vi måste skynda oss att ro iland för att vi inte skulle fara i sjön själva. Men alla fyra hattarna blåste bortåt sjön. Vi steg i land i en skog i Lugnvik. Vi tordes inte ge oss ut på sjön mera, utan pappa for hem på en velociped efter hästar och en droska. Medan vi satt där och väntade regnade det lite. När droskan kom fram klev vi alla i. Pappa hade hämtat en karl från verkstan som skulle hjälpa honom att ro båten och sakerna till Evalund. Vi kom före pappa. När vi kom dit bjöd tant Hennix oss på kaffe och kakor. Sedan kom pappa. Hela kvällen höll vi sen på att packa upp och ställa i ordning.

Olycka 1905

Det året Ida skrev sin dagbok (1905) skedde en väldigt hemsk olycka på storsjön. Det var på kvällen den 16 december då en färja som var på väg mot Vallsundet kantrade. På färjan fanns sju man och två hästar med slädar. Det blåste tvärt upp till storm och färjan fick slagsida. Alla föll i det iskalla vattnet. Kapten Fredriksson på ångaren ”Östersund” kom för att undsätta dem. Men endast tre man och en häst överlevde tragedin.

 

Järnvägen

1879 är järnvägen klar. Det innebär otroligt mycket för staden. Befolkning fördubblades på bara något år, och gick från 2 000 invånare 1879 till nästan 10 000 år 1910. Hela Sverige påverkades och förändrades där järnvägen drog fram. Tack vare denna kunde industrialiseringen blomma ut. I Jämtland gynnades skogsindustrin, trävaruexporten och för Östersunds stad framför allt handeln.

På de platser som fick tågstationer växte nya centrum fram. Regionernas centrum förändrades därmed, och flyttades till nya platser som stimulerades av järnvägen.

Syster Lilly och mamma möter pappa på tåget
Syster Lilly och mamma möter pappa på tåget

 

Idas pappa for ibland till Stockholm, och i juli 1905 får Ida följa med honom först till Sundsvall och sedan till Stockholm. Hon skriver i sin dagbok tisdagen den 11 juli:

Idag steg vi upp kl. half 2 på morgonen för pappa och jag skulle fara till Sundsvall. Vi åkte med droska till stationen och mamma och tant Emma följde oss dit. Pappa sof på tåget, men jag var uppe hela tiden och tittade ut. Kl. 6 på morgonen kom vi till Ånge. Där fick vi vänta en hel timme på tåget som skulle gå till Sundsvall. Under tiden gick pappa och jag in på kaffeet och drack kaffe. Sedan gick vi och såg oss omkring i Ånge. Pappa fotograferade mig med kameran när jag stog på järnvägsstationen. När kl. var 7 steg vi på tåget och for. Det var lång bit ifrån Ånge till Sundsvall. Jag stog ute i kupén nästan hela vägen. Kl. half 10 kom vi till Sundsvall, då gick vi upp till tant Faust och lämnade våra saker där. Sedan gick pappa och jag och köpte smultron på torget. Och sedan gick vi upp till kyrkan och gick in i den och såg. Den var mycket stor och stilig. Pappa fotograferade den inniti. Sedan gick vi till tant Faust, och då gick jag, pappa och hon och åt frukost. Sedan låg jag och sof medan pappa uträttade några ärenden. Sedan köpte han en press åt mig. När vi ätit middag for jag pappa och en farbror med båten Kubiken-borg bortöfver och tog växter. Jag fann 3 slags växter: Åkerbärsört, Gul fetknopp och en till gul blomma. När vi kom till Sundsvall vardt vi bjudna på kaffe till farbrorn som var med oss. Där pressade jag växterna. Sedan gick vi och hämtade sakerna och sa adjö åt tant Faust. Jag skref 2 brefkort ett åt Karin och ett åt Hille. Sedan fick vi ner till centralen och steg på tåget. När vi kom till Ånge steg vi af där och åt kväll. Sedan steg vi på tåget och for till Stockholm. Vi hade andra klass sofvagn och sof till kl. 7 på morgonen. Då vore vi i Sala.

Kommentera