När Emma Kristina väl fattat sitt beslut om abort, köpte hon två buntar fosfortändstickor, ställde dem i kaffe att dra över natten, och drack sedan. Fosfortändstickan innehöll vit / gul fosfor som tändämne, vilket är mycket giftigt. Många av de som arbetade i tändsticksfabrikerna blev också sjuka och dog. Att aktivt skrapa av och inta fosfor innebar en stor fara, inte bara för det barn kvinnan bar utan även för henne själv. Många gånger dog inte bara barnet utan även mamman. 1901 förbjöds tillverkningen av fosfortändstickor.
Avskrift av stadsläkare Mobergs utlåtande om fosfortändstickor som abortmedel
Att skydda sig mot graviditet var svårt, även om det genom alla tider naturligtvis funnits husmorskurer för hur man skulle göra. Säkrare metoder för att förhindra graviditet utvecklades först vid slutet av 1800-talet, men i samma veva, 1910, kommer också Preventivlagen som gjorde det förbjudet att använda medel för att förhindra graviditet . Om graviditeten väl var ett faktum tog desperata kvinnor till abort, oavsett de konsekvenser detta innebar. Först 1938 upphävdes Preventivlagen, och det blev tillåtet att använda preventivmedel. Samma år får Sverige också en lag som gör det möjligt att under vissa förhållanden medge avbrytande av graviditet. Dagens svenska abortlagstiftning kom dock inte förrän 1974.
Fortfarande beräknas nära hälften av världens aborter som osäkra, och WHO beräknar att 13% av den totala globala mödradödligheten beror på detta.
Emma Kristina dör 1956. Under hennes livstid hann det hända mycket, och en kvinna född 1956 hade helt andra förutsättningar vid en graviditet än vad Emma Kristina hade. Utvecklingen gick framåt och synen på preventivmedel, abort och att få barn utanför äktenskapet förändrades. När Emma Kristinas barnbarn vuxit upp och stod inför familjebildning på 1940-talet producerades följande informationsfilm på uppdrag av ”Kommittén för social upplysning”. Filmen är restaurerad av Filmarkivet, Svenska Filminstitutet
Se filmen Vi ska ha barn (1948)