Avskrift, sid 1 – 20

Avskrift av protokollsbok 1

Diskussionsföreningen Tyst, Rödön

Protokoll hållet vid diskussionsföreningen Tyst sammanträde i Backen annandag påsk den 7 april 1890

§ 1

På inbjudan af Olof Nilsson och Anders Persson båda från Vesterkälen, Anders Eriksson i Backen med flera samanträdde hos hemmansegaren Erik Andersson i Backen ofvannämnde dag ett par tiotal personer af Kälens och Backens manliga ungdom i och för öfverläggning om bildandet af en diskussionsförening. Till ordförande att leda mötets förhandlingar utsågs Carl Granlund i Kälen.

§ 2

På härom framstäld fråga förklarade sig de närvarande villige och intresserade för bildandet af en diskussionsklubb i Kälen och fattades beslutet att organisera en sådan. Samtliga tillstädes-komna ingingo i föreningen. Dessa voro:

Carl Granlund i Kälen

Anders Eriksson i Backen

Jonas Persson i Backen

Per Larsson i Backen

Olof Granlund i Slåtteråsen

Magnus Larsson i Backen

Olof Nilsson i Vesterkälen

Anders Persson i Vesterkälen

Anders Larsson i Kilen

Jonas Persson i Böhle

Per Persson i Kälen

Lars Larsson i Backen

Lars Danielsson i Kälen

Olof Olofsson i Backen

Nils Larsson i Backen

Erik Larsson i Kälen

Nils Larsson i Kälen

Anders Andersson i Backen

Per Olsson (den yngste) i Kälen

Lars Larsson i Kälen

§ 3

Beslöts att föreningen genast skulle välja en sekreterare med skyldighet att tjenstgöra i minst trenne möten, och en skattmästare hvilken tillsattes för ett kvartal. Och utsågs till sekreterare genom omröstning undertecknad Per Larsson, och till skattmästare enhälligt målaren Jonas Persson i Backen. Dessutom bestämdes en inträdesafgift för dem som nu ingått, och framdeles komme att ingå i föreningen till 15 öre, att till skattmästaren inbetalas. Och egde skattmästaren att efter godtfinnande göra inköp af de materialier som ansågs nödvändigt behöfliga.

§ 4

Efter att föreningen härefter på förslag af Olof Granlund döpts till namnet ”Tyst”,  inlemnades af Anders Persson i Vesterkälen som förslag till stadgar en afskrift af stadgarna för numera hvilande Aspås-Böhle diskussionsklubb, (hvilka stadgar i bilaga, No 1 bifogas protokollet). Med ledning hvaraf upprättades och antogs följande:

”Stadgar för diskussionsföreningen Tyst i Kälen”

§ 1

Föreningens ändamål är att genom hållande af diskussionsmöten m.m. arbeta för att medlemmarne, sig sjelva till nöje och nytta, må komma till insikter i och praktiskt lära sig att leda ett möte eller en stämma. Att hålla eller referera ett anförande. Att skrifva ett protokoll osv. Med ett ord att vara en loge, der man ömsesidigt sökte lära och uppföra sig i – såsom det heter – ”parlamentarisk takt och ordning”.

§ 2

För att intagas som medlem i föreningen fordras att hafva fylt 15 år samt ha medborgerligt förtroende jemte god frejd och förståndsutveckling; som inträdesafgift inbetalas till skatt-mästaren 25 öre. Inga fruntimmer få ingå i föreningen.

§ 3

Den som vill ingå i föreningen skall derom ingifva ansökan till föreningens ordförande, och bestämmer mötet sedan om han får intagas.

§ 4

Föreningen utser till hvarje nästkommande möte en ordförande och en vice ordförande. Och har ordförande att mottaga de till diskussioner inlemnade frågorna samt leda förhandlingarne, framställa propositioner samt befästa mötets beslut med klubbslag.

§ 5

För förande af protokoll utser föreningen en sekreterare, hvilken bör såsom sådan i minst trenne möten tjenstgöra.

§ 6

Skattmästare, som väljes för kvartalet, skall handhafva föreningens medel samt förvalta dem till kvartalets slut.

§ 7

Utses en vaktmästare, som har att tillse att ingen utom föreningen inkomma sedan mötet är öppnadt.

§ 8

Vid hvarje föreningens möte, tillsättes tvänne personer, som äro skyldiga att till nästa möte uppställa, minst en fråga hvar som förslag till diskussionsämnen för derpå efterföljande möte. Dock eger hvar och en tacksam rätt att antingen genom en för ändamålet särskildt inrättad s.k. språklåda, hvilken öppnas, vid hvarje möte, eller direkt till föreningens ordförande inlemma frågor till diskussion. Det tillkommer föreningen att vid hvarje möte besluta hvilka frågor vid nästföljande möte böra diskuteras.

§ 9

Hvarje medlem yttrar sig minst en gång under hvarje möte för undvikande af böter som erlägges med 10 öre för hvar gång sådant öfverträdes.

§ 10

Medlem som begagnar lågt, ohöfviskt och opassande tal samt använder ohöfliga ord mot viss person eller vägrar lyda när ordföranden kallar till ordning pligtfälles för hvarje sådan förseelse till högst 25 öre.

§ 11

Föreningen bestämmer vid hvarje möte när och hvar efterföljande möte skall hållas, hvilket beslut i protokollet införes.

§ 12

Föreningens medlemmar äro strängeligen förbjudna för baktal och att för utom föreningen stående yppa hvad inom föreningen förehafver eller klandra och kritisera den ena och berömma den andra.

Dessa stadgar förbundo sig de närvarande medlemmarne af föreningen att noggrant efterfölja, vilket genom en särskildt egenhändigt undertecknad förbindelse, som i bilaga no 2 hos följer, bekräftas.

[protokollet fortsätter]

§ 5

Företogs val av ordförande, vice ordförande och vaktmästare och utsågs härtill: till ordförande Magnus Larsson i Backen och till vice ordförande Per Persson i Kälen samt till vaktmästare Lars Danielsson i Kälen.

§ 6

Bestämdes att föreningens nästa sammanträde skall hållas söndagen den 13 innevarande april kl. 4 e.m. hos Erik Andersson i Backen.

§ 7

Beslöts att det skulle utses tvänne personer med skyldighet att inkomma med förslag till diskussionsfrågor att dryftas vid nästa möte. Och blefvo härtill utsedda Olof Granlund och Anders Larsson båda från Slåtteråsen. Till frågouppställare, som hade, att i enlighet med föreningens stadgar till samma möte inkomma med frågor för derpå efterföljande, utsågos Olof Nilsson i Vesterkälen och Anders Persson i samma by.

Härefter upplöstes mötet

Backen som ofvan

Per Larsson/sekreterare                            Carl Granlund/ordförande

Justerat af

Olof Nilsson Vesterkälen och Per Persson Kälen

Wid föreningens möte i Westerkälen söndagen den 6:te juli 1890 beslöts att såsom tillägg till föreningens stadgar införa följande

§ 13

Hvarje medlem som från föreningens möten uteblifver i sex månader, utan att derom hos föreningen göra anmälan blifver efter denna tid, räknadt från det möte han sist bevistade, ur föreningen utstruken.

Protokoll hållet vid diskussionsföreningens Tyst möte i Backen söndagen den 13 april 1890

§ 1

Förrättades upprop och voro föreningens samtlige medlemmar närvarande med undantag af Olof Granlund och Anders Larsson från Slåtteråsen, Jonas Persson i Böhle samt Lars Danielsson och Lars Larsson i Kälen. Den sistnämnde på grund af anmält giltigt förfall.

§ 2.

För intagning i föreningen hade följande personer anmält sig, nemligen Anders Johansson i Hissmon, Simon Nilsson i Vesterkälen, Simon Orell i Kälen samt J. Gren i Backen, och beviljades samtliga inträde.

§ 3.

Upplästes och godkändes det vid föregående möte hållne protokoll.

§ 4

Uppläste ordförande de till föreningen, dels anonymt genom den s.k. språklådan, dels af enskilda föreningsmedlemmar frivilligt inlemnade diskussionsfrågor.  (De utsedda frågeuppställarna, som hade att inkomma med ämnen att dryftas vid dagens möte, hade tillika med att de ej infunnit sig eller anmält förfall, ej heller – till allas förvåning – besvärat sig med att insända några frågor). Och beslöts att samtliga, så långt tiden tillät, skulle dryftas i nedan-stående ordning.

Diskussionen vidtog nu öfver 1:sta frågan, hvilken lydde: Bör föreningen låta anskaffa någon prisbillig skrift, som afhandlar huru det bör tillgå vi ett diskussionsmöte eller annat sammanträde?

I frågan yttrade sig flera talare, hvilka alla voro för att föreningen anskaffade någon lämplig skrift i detta ämne. Som motiv härför framhölls att de fleste af medlemmarne säkerligen ännu hade föga reda på huru det vid ett sammanträde enligt gällande ordning bör tillgå, och det vore derför behöfligt – ja måhända alldeles nödvändigt för föreningens bestånd att man sökte förskaffa sig litet mera kännedom häri. Det vore fullt befogadt att det af föreningen an-skaffades någon skrift i det som närmast rörde föreningen. Detta vore också ekonomiskt, då många genom ett exemplar kunder inhemta upplysningar.

En talare föreslog att föreningen anskaffade några exemplar af en af studentföreningen Verdandis småskrifter, benämnd ”Om öfver-läggningar och beslut”, pris 10 öre exemplaret. Ensamt namnet Verdandi, yttrade talaren, borde vara en borgen för att boken vore god. Verdandis småskrifter vore dessutom på det bästa rekommenderade för månge man af flere framstående tidningar, och då priset äfven vore så lågt som 10 öre torde äfven kassan vara nog stark för en dylik utgift. Yrkade derför att föreningen beslutade sig för att anskaffa 3:ne exemplar af ofvannämnde skrift.

Detta förslag blef antaget och var frågan härmed äfven besvarad. Skattmästaren vidtalades att låta anskaffa dessa exemplar

2:dra frågan löd: Bör föreningen besluta sig för att prenumerera på någon lämplig prisbillig tidning, att finnas till hands på föreningslokalen och cirkulera bland föreningens medlemmar, och i så  fall hvilken?

Diskussionen i denna fråga blef helt kort. Ingen fann det lämpligt att föreningen anskaffade någon tidning. Det kunde visserligen kännas bekvämt att på föreningslokalen ha en tidning, men en tidning som fölle alla i smaken vore svår att finna. Det vore bäst at hvar och en, som så önskade, enskild prenumererade på den tidning han ville. Dessutom, fölle det sig svårt, då föreningen icke hade någon bestämd lokal, att få tidningen dit den skulle. Nej, spara på den lilla kassan! ropade alla.

Svaret på frågan blef att ”Tyst” för närvarande icke borde eller skulle anskaffa någon tidning.

I 3:dje frågan: Borde föreningen vid tillfälle arrangera något öppet möte till hvilket anskaffades någon lämplig talare?

voro meningarna ej heller något delade. Af denna orsak och för att icke få protokollet så långt, referera vi ej heller i denna fråga hvarje talares anförande. Utan nöja oss med att endast i korthet sammanfatta diskussionen. Sedan flera år tillbaka hade föreningar af alla slag i snart sagdt hvarje by här rundt omkring funnits, såsom t ex godtemplar- och blåbandsföreningar, landtmannaföreningar, diskussions- och rösträttsföreningar etc. etc. Ofta anskaffade dessa föreningar tillfälliga talare, samt orerade städse vidt och bredt. I Kälen hade det varit såsom ”döden i grytan”. Kälaborna hade varit aldeles kalla och orubbliga för alla dessa varma, lifligt spelande föreningsvindar. I öfverensstämmande med sitt namn hade de varit fullständigt ”kälade”. Men nu, gudarne vare lof! Hade andarna äntligen börjat vakna ur sin sömn, den milda vårsolen hade börjat smälta äfven dessa stenhårda, förhärdade hjertan. ”Tyst” fast ännu oansenlig, såsom en späd planta, hade spirat upp. Men Tyst borde icke städse gå och hänga hufvudet. Nej, han bör något lära af sina äldre bröder. Någon lämplig talare bör föreningen vid tillfälle anskaffa, detta stärker föreningen och kryar upp kuraget. Vi böra tänka på den saken. Så talades och beslutades.

Föreningens medlemmar voro alla lifligt intresserade för att någon talare anskaffades, men det ansågs ännu för tidigt att företaga några dylika åtgärden. Det beslöts att frågan skulle läggas till handlingarne för att framdeles återupptagas. Detta blef mötets svar på frågan

Till sist dryftades 4:de frågan, hvilken hade följande lydelse: Hvilket anses vara fördelaktigare att köpa nya varor, eller att å auktioner inropa gamla slitna sådana för godt pris?

I frågan begärdes ordet af:

Karl Granlund i Kälen; hvilken yttrade: Vist vore det fördelaktigare att köpa nya varor för dem som utan att sätta sig i skuld derför, dertill hade modet. Det blefve med tiden billigast. För de mindre bemedlade åter kunde det vara lika fördelaktigt att för billigt pris anskaffa begagnade varor. Detta vore bättre än att köpa nytt välgjordt arbete och derför sätta sig i skuld.

Lars Larsson i Backen; instämde.

Anders Persson i Vesterkälen; ansåg det omöjligt att säga hvad som vore föredelaktigare. Betalade man hvad varorna voro värda handlande man i begge fallen lika fördelaktigt.

Per Larsson i Backen; trodde att det för den ena kunde vara lämpligare och fördelaktigare att köpa nya varor. För en annan åter möjligen fördelaktigare att köpa billigare och begagnade. Dock icke på samma grunder som en föregående talare. Vore det fördelaktigt att köpa billiga varor för den fattige, så borde det äfven vara det för den icke, med förutsättning att varan skulle användas till samma ändamål. Om man använde lånta eller egna pengar borde man i begge fallen handla lika. På annan grund bygde han sitt påstående. Om man endast för någon kortare tid ämnade bosätta sig på någon ort vore det, för den som mera såge på sin kassa än sitt ståt, kanske lämpligare att köpa billigare varor, hvarmed man nöjaktigt kunde reda sig. Emedan om man anskaffade nya varor till högre pris, det lätt kunde inträffa att, då man ville realisera sina varor, man ej på långt när finge betalt hvad varan vore värd. Vore de billiga då de köptes riskerade man mindre. För dem som ämnade bosätta sig för längre tid vore det utan tvifvel bättre att köpa nya. Man  kunde då heldre blifva i tillfälle att anskaffa lämpliga varor, som bättre fylde sitt ändamål. Äfvensom derigenom insparad tid i det man kunde slippa att så ofta företaga nya inköp.

Olof Nilsson i Vesterkälen; yttrade sig i samma anda som Anders Persson. Han ville icke afgifva något bestämdt svar. Dock antydade han att han hyste stort förtroende för solidt arbete.

Målaren Jonas Persson i Backen; yttrade: Personer som skulle sätta bo, men ej hade pengar och ej heller fingo låna några sådana, så att de kunde köpa nya artiklar måste naturligtvis åtnöja sig med billiga, förut begagnade, annars bli de ju utan.

Den egentliga diskussionen var härmed afslutad.

Mötet beslöt att diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.

§ 5

Inlemnade de utsedda frågeuppställarne följande frågor, som förslag till diskussionsämnen vid nästa möte:

  1. Anses det ekonomiskt fördelaktigt att använda konstgjorda gödningsämnen?
  2. När anses rätta tiden för en yngling att ingå äktenskap? (af Olof Nilsson)
  3. Kan arbetarens ekonomiska ställning förbättras genom införande af 8 timmars arbetsdag? Samt
  4. Hvarför får ej fruntimmer ingå i vår förening? (af Anders Persson)

Och beslöts att de alla skulle sättas på föredragningslistan för nästa möte, men skulle 1:sta och 4:de frågan dryftas först.

§ 6

Till ordförande för nästa möte valdes Lars Larsson i Backen och till vice ordförande Karl Granlund i Kälen. Till frågeuppställare, att inkomma med frågor till nästa möte utsågs Olof Granlund och Anders Larsson från Slåtteråsen. Men som de icke voro närvarande anmodades en person att underrätta dessa sistnämnda härom, äfvensom delgifva dem föreningens känslor öfver fullgörandet af deras sednaste tjenstemannauppdrag.

§ 7

Bestämdes att nästa möte skulle hållas hos Lars Nilsson i Kälen söndagen den 20 innevarande april kl 4 e. m.

Mötet förklarades härmed afslutadt.

Som ofvan

Magnus Larsson                                       Per Larsson

ordförande                                               sekreterare

Justeradt

Anders Ericksson Backen, Nils Larsson Kälen

 

Protokoll vid diskussionsföreningen Tysts möte i Kälen söndagen den 20 April 1890

§ 1

Vid anstäldt upprop befunnos alla föreningens medlemmar närvarande med undantag af:  Johansson i Hissmon, Per Olofsson (den yngste) och Lars Larsson i Kälen, den sistnämnde på grund af känd giltig orsak

§ 2

Anmälde sig och intogs följande personer i föreningen: A. F. Bengtsson i Vesterkälen, Magnus Larsson i Kilen och Anders Lögdberg i Kälen.

§ 3

Justerades det vid föregående möte förda protokoll.

§ 4

Härefter vidtog diskussion öfver de för detta möte bestämda frågorna.

1:sta frågan hade följande lydelse: Anses det ekonomiskt fördelaktigt att använda konstgjorda gödningsämnen?

Frågan inleddes af dess uppställare:

Olof Nilsson i Vesterkälen, hvilken yttrade: Det vore en bekräftad jordbrukssats som lydde: ”inga skördar äro så dyra som de svaga.” Jordbrukarens förnämsta sträfvan borde sålunda vara att söka erhålla rika skördar, men för att det kunna vore det ett hufvudvillkor att åkrarne väl gödslades. Vi får efter våra husdjur gödsel, och denna vore nog af alla den bästa. Men tillgången deraf vore begränsad. Det använde äfven s.k. konstgjorda gödningsämnen. Hvad härmed menades, trodde talaren vara alltför allmänt bekant för att tarfva någon redogörelse. Men dessa gödningsämnen voro dyra. Vore det fördelaktigt att använda dylika? Kanske man borde nöja sig med hvad man sjelf hade och hålla sig till s.k. naturgödsel? Ville höra medlemmarnes mening i denna fråga.

F. Bengtsson i Vesterkälen, framhöll att man ofta icke skötte naturgödseln på ett rätt sätt. Ville säga litet om huru härvid borde tillgå. Man borde ej lägga gödseln så att urinen och musten i densamma finge vattnas ur och rinna bort, ej heller vid kompostering använda för mycket myra. Lade man gödselstäderna eller komposterna så att urin- vattnet finge rinna bort handlade man lika som om man gjorde sig en smörgås, men låte smöret smälta och rinna bort. Skötte man naturgödseln på ett rätt sätt ansåg talaren att den skulle drifva nästan lika bra som konstgjorda gödningsämnen.

Olof Nilsson i Vesterkälen, påpekade att föregående talare utan tvifvel uppfattat frågan orätt. Det vore här fråga om huruvida det vore ekonomiskt fördelaktigt att använda konstgjorda gödningsämnen, icke om hvilket vore bättre att använda dylika eller s.k. naturgödsel.

Magnus Larsson i Backen, ansåg att ifall tillgången på naturgödsel är knapp, kunde man äfven behöfva använda konstgjorda gödnings-  ämnen. På myra bär det sig nog att använda dylika, på hårdjord bar det sig sämre.

Olof Granlund Slåtteråsen, instämde med Magnus Larsson. Dylika gödningsämnen användes med olika fördel på olika jordmåner.

Per Persson i Kälen. Icke blott på myrjord utan äfven på hårdvall, antingen de användas enbart eller tillsammans med vanlig gödsel, bär det sig att använda härför lämpliga konst-gjorda gödnings-ämnen. Det hade flera fördelar.

Olof Nilsson, instämde med föregående talare och tillade att det ett år nog gick an att använda blott och bart konstgjorda gödnings-ämnen, men borde man då året derpå gödsla med vanlig gödsel. Åkern borde icke blott tillföras näringsbeståndsdelar, utan äfven myllbildande ämnen och sådana funnos icke i konstgödning, men väl i naturlig gödsel, myra o dyl På myrjord går det dock använda endast konstgjorda gödningsämnen under längre tid.

Magnus Larsson i Backen, ville framhålla att han visserligen ansåg det lönande att använda konstgjorda gödningsämnen. Äfven på hårdjord tillsamman med naturgödsel dock ej enbart, emedan det då blefvo för dyrt. Aldenstund konstgjorde qväfvehaltig gödsel vore nog så kostbar. Att använda fosforsyrehaltiga gödningsämnen såsom superfosfat, benmjöl o d som bigödning på hårdjord vore nog fördelaktigt, enär säden härigenom mognade fortare, kärnan blefve tyngre mfl fördelar.

Mötet beslöt att diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.

Nu övergick man till frågan: Hvarför få ej fruntimmer ingå i vår förening?

Diskussionen i frågan öppnades af frågans uppställare:

Anders Persson i Vesterkälen, hvilken ansåg det oriktigt att fruntimmer ej fingo ingå i föreningen. Fruntimmerna voro lika tappra som männen att diskutera. Talaren sade sig ej hafva kunnat finna något rimligt skäl mot att fruntimmer borde få intagas.

Olof Granlund. I en af föreningens stadgar står att ”inga fruntimmer få ingå i föreningen” och detta ansåg talaren vara skäl nog.

Anders Persson, sade sig väl veta af detta stadgande, men såsom varande frågans uppställare sade han sig hafva tänkt dess mening vara: på hvilka grunder hafva vi månne antagit en dylik paragraf.

Karl Granlund. Hvad som här inom föreningen kommer att dryftas blir nog med att sannolikhet hufvudsakligen politiska spörsmål, och det torde icke vara hvarken nödvändigt eller behövligt för fruntimmer att lära sig begripa sådana saker, emedan de deraf knappast torde hafva någon vidare nytta. Det kunde nog hända, trodde talaren, att någon fråga rörande fruntimmersgöromål inom hus äfven komma att dryftas, men det torde dock ej blifva många. – Dessutom blefve det utan tvivel svårt att få fruntimmerna att hålla tysthetslöftet: de äro i allmänhet sqvalleraktiga af sig.

Anders Persson, genmälte häremot. Det vore ju fritt för föreningen att diskutera hvilka frågor som helst. Intogos fruntimmer så kunde vi väl ej neka dem samma rätt som vi att bestämma hvilka frågor som skulle handlas. Talet att fruntimmrena vore mera sqvalleraktiga än männen vore ej heller sant. Fruntimmerna voro fullt ut lika ädla som männen.

Karl Granlund, widhöll och försvarade sina påståenden.

Målaren Jonas Persson i Backen, instämde med Karl Granlund. Fruntimmer vore nog i  allmänhet sqvalleraktiga.

Olof Granlund. Att fruntimmer icke få ingå i vår förening står ju tydligt i stadgarna och när dessa en gång äro antagna må de väl och gälla.

Magnus Larsson i Backen, framhöll att stadgarne nog ginge ändra om vi derom blefve ense. – Ansåg att det nog äfven kunde vara bra att fruntimmer vore med. Kanske man då skulle slippa att medlemmar vore frånvarande på våra möten, fruntimmer vore kanske något som drog.

Per Larsson i Backen, framhöll att föreningen enligt dess stadgar, icke hade till egentligt mål att genom diskussion söka uppbygga sina medlemmar i skilda ämnen såsom slöjd, jordbruk, politik, religion o[ch] d[ylikt], utan vore dess  hufvudsakliga uppgift att vara en liten parlamentarisk skola der man ömsesidigt sökte lära sig att hålla ett anförande, att leda ett möte, skrifva ett protokoll o.s.v. Qvinnorna i närvarande tid sysselsätta sig i allmänhet icke med dyligt, det tillhör männen. Huru det i en framtid komma att blifva ville tal. icke inlåta sig i några gissningar om, men han betviflade att en samhällsordning der qvinnorna i allt komma att gå i bredd med männen skulle antagas medan vi lefde. Trodde derför att qvinnorna i närvarande tid hade föga nytta af att lära sig sådant honom hade att fråga. Det vore bättre att de lärde sig andra saker. Ansåg detta vara skäl för stadgandet att fruntimmer ej finge ingå i föreningen.

Diskussionen i frågan afslutades med uppläsandet af ett till sekreteraren insändt, af ”Karl Kvistig, föreningsmedlem, lidande af tillfällig heshet” undertecknad skämtsamt inlägg i frågan, hvilket i bilaga no 3 bifogas.

Någon resolution antogs icke, utan skulle diskussionen få utgöra svar på frågan.

I 3:dje frågan: När anses rätta tiden för en yngling att ingå äktenskap?

blev diskussionen särdeles liflig, men tyvärr äfven altför lång för att kunna något fullständigare refereras.

Alla talarna tycktes vara ense om svårigheten att bestämma en för alla lämplig ålder för ingående af äktenskap, hvar och en bestämde för sin egen del sjelf bäst tiden när det vore lämpligt. Dock framgick af diskussionen att man ansåg 25 a 30 års ålder för mannen i allmän-het vara tjenligaste tiden.

En talare uppstälde som vilkor för äktenskaps ingående att man borde hafva nått stadgad ålder, vara frisk och sund och att en uppriktig kärlek kontrahenterna emellan vore rådande –icke en ögonblickets kärlek, utan en kärlek som varade hela lifvet igenom.

Häremot invände några talare dels, att den äktenskapliga kärleken äfven borde bindas med trohet (en god del af diskussionen röde sig härom, ehuru det väl egentligen icke hörde till frågan) dels, att man borde innan man ingingo äktenskap, vara i någorlunda god ekonomisk ställning, enär det lätt kunde inträffa att mannen eller hustrun blifvo sjuk. Huru skulle det då gå om man till på köpet hade en stor barnskara att försörja?

Den förstnämde talaren anförde häremot att äktenskapet vore en sådan sporre till arbete att det nog gingo, och skulle då de som icke komma i god ekonomisk ställning aldrig få gifta sig!? Det gåfves många exempel på att personer som förut varit liknöjda och slösaktiga blefve sedan de gift sig helt annorlunda: sparsamma och arbetssamma.

En spjufver invände mot detta tal att det för dylika personer vore farligt att ingå äktenskap, de kunde derigenom blifva så arbetsamma att de arbetade öfver förmågan och ådroge sig någon sjukdom.

Diskussionen skulle få utgöra svar på frågan.

4:de frågan lydde: Kan arbetarens ekonomiska ställning förbättras genom införande af 8 timmars arbetsdag?

Det framhölls att 8 timmars arbetsdag nog vore till nytta för arbetaren. Emedan han derijenom bland annat kunde erhålla jemnare arbetsförtjenst, få tillfälle att inhemta bokliga allmän-nyttiga kunskaper, samt mindre riskera att vid helsovidrigt och strängt påkostande arbete få sin helsa förstörd. Å andra sidan påpekades som skäl mot en dylik lag (frågan upp-fattades såsom rörande lagstadgad ej frivillig 8 timmarsdag) att härigenom skulle uppstå svåra olägenheter för arbetsgifvare, synnerligast jord-brukare att få arbetet utfört när det påfordrades. Men tycktes man vara af den åsikten att en lagstadgad 8 timmars arbetsdag, om den vore befogad, helst skulle vara lämplig för fabriksarbetare. Synnerligast om arbetet vore af den beskaffenheten att det vore skadligt för helsan. Att förstöra en helsa vore äfven att skada sin ekonomi.

Liksom i föregående frågor afgafs i denna ej heller någon resolution utan skulle diskussionen få utgöra svaret.

§ 5

Inlemnade Olof Granlund och Anders Larsson Slåtteråsen i egenskap af frågouppställare hvar sitt förslag till diskussionsämnen, hvilka i bil no 4 och 5 följa, och beslöts att af dessa följande frågor skulle dryftas vid nästa möte, i nedanstående ordning:

1:a Hafva tidningarne i någon mån bidragit till folkupplysningens höjande, och om så är på hvilket sätt?

2:a Hafva tullvännerna uppfyllt sitt löfte till arbetaren med afseende på mera arbete och större aflöning? (O. G)

3:e Är statsprästen nödvändig för ett upplyst folk?

4:e Äro embetsmännen att anse såsom folkets herrar, eller som dess tjenare? (A. L)

§ 6

Till ordförande för nästkommande möte valdes Olof Nilsson i Vesterkälen med 13 röster. Olof Granlund erhöll 6 röster. Till vice ordförande för samma möte utsågs enhälligt Anders Eriksson i Backen

§ 7

Till sekreterare för härpå följande trenne möten valdes Simon Nilsson i Vesterkälen med 9 röster. Närmast i röstetal var Olof Nilsson i Vesterkälen med 5 röster.

§ 8

Företogs val af frågouppställaren för nästa möte och utsågos härtill Karl Granlund och Nils Larsson i Kälen.

§ 9

Nästa möte kommer att hållas söndagen den 4 maj kl. 4 e m hos Nils Nilsson i Vesterkälen.

Som ofvan

Per Larsson i Backen, sekreterare

Uppläst och godkänt:

Magnus Larsson i Backen och Jonas Persson i Backen.

 

Protokoll vid diskussionsföreningens Tyst möte i Kälen Söndagen den 4 maj 1890

§ 1

Anmälde sig och intogos följande personer i föreningen: Per Olsson Westerkälen, Eric Olsson Österkälen.

§ 2

Vid anstäldt upprop befunnos alla föreningens medlemmar närvarande, med undantag af: Nils Larsson, Erik Larsson, Per Olsson, Lars Danielsson, Lars Larsson, alla från Österkälen, Johansson Hissmon, Nils Larsson, J. Gren begge från Backen. Anders Larsson och Magnus Larsson, begge från Kilen, samt Olof Granlund Slåtteråsen.

§ 3

Justerades det vid föregående möte förda protokoll.

§ 4

Härefter vidtog den egentlige diskussionen, hvarvid man beslöt att först diskutera en anonymt inlemnad fråga af följande lydelse:

Böra föreningens medlemmar besöka det kommande husförhöret eller icke?

Af diskussionen framgick att man ansåg husförhören af ringa eller ingen nytta. Dock var man i denna fråga så att säga af trenne åsigter.

En del ansågo att för fullväxt folk vore katekesläsningen blott en tidsspillan, ty de hade andra saker att tänka på. Men för barn deremot och i synnerhet för sådana som icke hade råd att nöjaktigt bevista skolan. Och som det tillika är stadgadt, att man för att kunna få konfirmeras, måste bland annat kunna de fyra räknesätten i hela tal, kunna läsa redigt innantill och stafva någorlunda rätt, så kunde det ej vara ur vägen, att äfven utom skolan få påminna sig åtminstone katekesen.

Häremot invände man, att om det icke vore nyttigt för fullväxt folk, så vore det ej heller nyttigare för barn ty lär man sig ingenting på skolan, så icke lär man sig något genom husförhören. För öfrigt så skola småskolebarnen hafva ett förhör hvar fjortonde dag.

En talare ansåg att äfven fullväxt folk borde gå dit. Ty den som trodde på de saker, som der afhandlades, så faller det af sig sjelft, att han, om han hade tid, skulle gå dit. Men äfven den, som icke trodde, kunde likväl gå dit, ty han finge derigenom på samma gång ett nöje, som han kunde få ett mål för sin kritic.

Diskussionen skulle utgöra svar på frågan.

§ 5

Härefter öfvergick man till de för detta möte bestämda frågorna, af hvilka den första hade följande lydelse:

Hafva tidningarne i någon mån bidragit till folkupplysningens höjande, och om så är på hvilket sätt?

Som frågans uppställare icke var närvarande så begärdes först ordet af:

Granlund;  hvilken ansåg, att tidningarne i ganska mycket bidragit till folkupplysningens höjande, men dock mest för arbetaren. Och orsaker derföre var den att tidningarne äro billigare än böckerna. Men sättet hvarpå de bidragit till folkupplysningen vore. trodde han, icke så godt att bestämma. Om icke till en del den genom, att de lämnat många goda råd.

Per Larsson i Backen,  framhöll, att tidningarne kunde liknas vid en, som är ute och reser omkring. Ty man kunde genom den blifva bekant på olika orter. Tillika finge man genom dem lära både stora och små saker. Vidare trodde han, att tidningarne i hvad gren helst, antingen de afhandlade jordbruks-, industri – eller politiska eller andra frågor af hvad slag som helst, äro nyttiga. Ty en hufvudsak dock att man genom dem får lära sig, att det finns lagbundenhet i naturen.

Granlund, påpekade, att synnerligast de tidningar, som afhandlade riksdags-förhandlingarne, vore till stor nytta. Han instämde med den föregående talaren, att hvilka tidningar som helst vore till nytta. Ty, sade han, ingenting är till skada, blott man använder det rätt.

Per Larsson; komplimenterade sitt yttrande, att alla tidningar äro till nytta fast i mer eller mindre grad. Ville tillika påminna om ett ordspråk som säger:  ingenting är så nyttigt, att det deri ej finnes något som är onyttigt, och ingenting så onyttigt att det deri ej finnes något som är nyttigt.

Härmed var den egentliga diskussionen slut.

Någon resolution antogs ej, utan skulle diskussionen utgöra svar på frågan.

2:a frågan: Hafva tullvännerna uppfyllt sitt löfte till arbetare med afseende på mera arbete och större aflöning?

Om denna fråga uppstod en ganska liflig diskussion, allt för lång för att kunna relatera ordagrant hvarje talares yttrande.

Frihandlarne ansågo, att protektionisterna ingalunda uppfylt sitt löfte att gifva arbetaren mera arbete och större aflöning, Tvärt om hade arbetarens ställning försämrats. Ty, då det hvarken blifvit större aflöning eller mera arbete och priset på lifsförnödenheterna stigit, så måste det vara tydligt, att man blott tagit ett steg till ett sämre.

För större jordbrukare kunde tullen visserligen vara till nytta, men för de mindre deremot och detta i synnerhet i Norrland, hade tullen blott varit förderfbringande. I fall det någon gång blefve större aflöning, så berodde det på tiderna.

Protektionisterna deremot trodde att tullen ännu icke gjort någon skada, ty det hade efter tullens införande varit misväxtår nästan öfver hela landet och detta kunde man väl ej tillskrifva tullen; fastmer trodde man skulle tullen medföra en förbättring. Jordbrukarne skulle genom tullen blifva eggade, att mera arbeta på sin jord än hittills, då de fingo lättare afsättning för sina varor och mera betalt än hittills. En följd häraf skulle blifva, att det blefve arbete för flere arbetare och på samma gång större aflöning.

Så talade man i hufvudsak, fast här betydligt afkortadt.

Protektionisterna syntes utgöra minoriteten, ty mötet beslöt att frågan skulle besvaras med nej.

3:dje frågan: Är statspresten nödvändig för ett upplyst folk?

Som äfven i denna fråga frågeuppställaren ej var närvarnade, så begärdes först ordet af:

Granlund;  hvilken trodde, att statspresten nog kunde vara nödvändig äfven för upplyst folk, ty han hade vissa sysslor såsom barndop, nattvardsgång, mantalsskrifvningar et c[etera] som han måste sköta. Lönen deremot ansåg han allt för stor. Den borde nedprutas något, och istället öka folkskollärarens.

Jonas Persson i Böle, framhöll, att om man tillhörde t ex baptisterna eller någon annan sekt man likväl måste betala skatt till statskyrkan. Ansåg derföre statspresten ej nödvändig för ett upplyst folk.

Per Larsson i Backen, ansåg, att för ett upplyst folk borde ej någon statsprest finnas. Medgaf likväl, att saker kunde ha sina två sidor i att somliga anse religionen som en god moral. Trodde för sin del dock statskyrkan i en framtid komma att reformeras. Men att alldeles taga den ginge ej an.

Diskussionen skulle äfven i denna fråga få utgöra svar.

4:de frågan: Är embetsmännen att anse såsom folkets herre eller som dess tjenare?

I denna fråga var man nästan alla utan undantag ense om att tjenstemänen i verkligheten äro folkets tjenare, fast vilja anse sig såsom herrar. Det är nämligen folket, som från början valdt dem och de således, såsom valde och aflönade af dem, måste vara deras tjenare, fast likväl i många fall deras lärare. Som det är beställdt ha folket ej mycket att bestämma öfver dem, då de är de rike blott, som egentligen har något att säga, de fattiga få dock i mån efter sine inkomster betala lika mycket till deras underhåll som den rikare.

I denna fråga antogs enhälligt en så lydande resolution. Mötet anser, att tjenstemännen äro folkets tjenare och ej dess herrar oaktadt vissa tjenstemän synas vilka anse sig såsom sådana. Ty såsom aflönade af folket måste de vara dess tjenare.

§ 6

Inlemnade de utsedde frågouppställarne följande frågor som förslag till diskussionsämnen till följande möte;

  1. Kan vår folkskoleundervisning enligt nuvarande ritual sägas omfatta de kunskaper som det uppväxande slägtet för framtiden bäst behöver?
  2. Kan Sveriges lagar enligt nuvarande förordningar sägas blifva stiftade af folket?
  3. På hvilken basis skall ett verkligt äktenskap byggas?
  4. Hvarföre dansar man och hvad nytta medför dansen? (C Granlund.)
  5. Hvad är lycka och huru uppnås den?
  6. Hvari ligger största orsaken till fattigdom? (Nils Larsson)

Och beslöts, att de alla skulle sättas på fördragningslistan till nästa möte.

§ 7

Till ordförande för nästa möte valdes Per Persson i Kälen och till vice ordförande för samma möte Erick Larsson Kälen.

§ 8

Till frågeuppställare för nästa möte valdes Per Larsson Backen och Jonas Persson i Böle.

§ 9

Nästa möte kommer att hållas söndagen den 18e maj kl. 4 e.m. hos Lars Persson i Backen.

Som ofvan

Olof Nilsson                                              Simon Nilsson i Kälen

ordförande                                                sekreterare

Justeras

Magnus Larsson, Backen och Jonas Persson Backen

 

Lämna ett svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.