Hur tillverkar man pergament?

Innan man kunde göra papper, skrev man på andra typer av material. Pergament är gjort av får-, get- eller kalvskinn. Ju yngre djuret var, desto finare pergament. Till riktigt tunna kvaliteter, användes t om skinn från ofödda djur! Då kallas det velin. Just vårt dokument är gjort av kalvskinn.

När man tillverkar pergament behandlar man skinnet med hårlossande och avfettande kalklösning, sedan skrapas håren bort. Efter det kalkar man det och sköljer det flera gånger så att alla köttrester kan tas bort. Man skrapar det också så att man får en lagom tjocklek. Sedan torkar man pergamentet långsamt, uppspänt på ramar och slutligen behandlar man ytan med pimpsten och krita. Pergament är alltså inte behandlat med de ämnen som man garvar läder med, men kan ändå bevaras i årtusenden om det inte kommer i kontakt med vatten eller utsätts för fukt under någon längre tid.

Pergamentets historia

Redan 200 år f kr, användes pergament flitigt. Till en början främst i staden Pergamon i nuvarande Turkiet, och därifrån har materialet också fått sitt namn. Allt eftersom förbättrades tekniken för att framställa pergament, och så småningom kunde man använda både fram och baksida så att man kunde göra böcker. Denna typ av böcker kallas codex. Tidigare hade man fått göra bokrullar. Ett exempel på bokrullar är Torarullarna (judarnas heliga skrift).

I Sverige började man skriva på pergament på 1100-talet, i samband med att den kristna kyrkan började utfärda brev. Tidigare hade man skrivit på runstenar, trästavar, bark, näver eller vaxtavlor.  Pappret uppfanns i Kina för nästan 2000 år sedan, och spreds sedan via Samarkand och Bagdad vidare till kulturerna runt Medelhavet. Till Sverige kom pappret först på 1300-talet och ansågs då som mycket exklusivt. Pergament fortsatte dock att vara det viktigaste skrivmaterialet under hela medeltiden. Det var först med de svenska pappersbrukens uppkomst på 1500-talet, och boktryckarkonstens tillkomst som det blev vanligt att använda papper. Till en början gjorde man lump, en slags papper av tygfiber. Först på 1800-talet lärde man sig att göra papper av träfiber som vi gör idag.