Avskrift, sid 61-80

Avskrift av protokollsbok 1

Diskussionsföreningen Tyst, Rödön

Protokoll, fördt vid diskussionsföreningen ”Tysts” möte i Westerkälen söndag den 7 september 1890.

§ 1

Förrättades upprop och voro följande medlemmar frånvarande: Olof Olsson i Westerkälen, Lars Danielsson i Ö. Kälen, Hemming Persson i Ö. Kälen, Olof Jonsson i Ö. Kälen, Jonas Olsson i Ö. Kälen, Anders Johansson i Hissmon, J. S. Gren i Backen, Lars Larsson, Nils Larsson, Anders Ericsson, Olof Olofsson alla från Backen, Olof Granlund i Slåtteråsen, Magnus Larsson i Kilen, Jonas Persson i Böle.

§ 2

Anmälde sig och intogos följande nya medlemmar i föreningen: Nils Jonsson i Westerkälen, och Eric Nilsson i Qvarnlösa.

§ 3

Justerades förra mötets protokoll.

§ 4

Började diskussionen öfver de för mötet bestämde frågorna, af hvilka den 1:sta lydde:

Hvilket är det fördelaktigare sättet att vår- eller höstgödsla sina åkrar?

Nils Persson i Ö. Kälen. Frågans uppställare sade, att efter den iakttagelse han gjort, så hade det visat sig fördelaktigare att vårgödsla åkrarna. Trodde vidare, att om man körde ut gödseln vintertiden, komme den att frysa och vattnas ur och gödselns kraftigaste delar gå förlorade. Det bästa om man kunde gödsla dagen innan sådden skulle ske.

Per Jonsson i Westerkälen. Instämde med den förra talaren deri, att det vore fördelaktigare att vårgödsla åkrarne. Men hade en olägenhet deri, att man om våren hade mera knapt om tiden, i synnerhet hvad körkraften beträffade.

Anders Persson i Westerkälen. Trodde, att det till stor del berodde på, huru man beredt gödseln. Om man begagnade väl brunnen kompostgödsel trodde han det ej gjorde något, om man också höstgödslade.

Simon Orell i Ö. Kälen. Framhöll, att om man finge harfva ned gödseln om hösten, så ginge det nog an att höstgödsla. Hvarom icke ansåg äfven han, det vara fördelaktigare vårgödsla sina åkrar.

Magnus Larsson i Backen. Var dock av motsatt åsigt. Trodde ej, att köld och vatten gör gödseln något. Om ej jorden vore backig och ojemn då gödseln lätt kunde af vattnet sköljas ner i dalarne. Han ville således ej förkasta höstgödsling, utan heldre förorda den.

Per Olsson i Ö. Kälen. Var af samma åsigt som förra talaren, med hvilken han äfven instämde. Begagnade man kompostgödsel och man tillika finge harfva ned den på hösten, vore höstgödsling alldeles utmärkt bra.

Härmed förklarades diskussionen afslutad och enades man om, att diskussionen skulle utgöra svaret.

2:dra frågan hade följande lydelse:

Kan det anses vara någon fördel med hafresåning? (Af. Nils Persson)

Stål i Westerkälen. Begärde först ordet och yttrade, att under sådana år då trävarurörelse bedrifves på orten, vore det fördelaktigt att odla hafre. Men om så ej vore fallet, borde man hellre odla annan säd.

Per Jonsson i Westerkälen. Trodde att hafre ginge för sig att odla när som helst. Ty finge man ej sälja den, kunde man ju använda den för eget behof. Dessutom erhålles af hafren ett godt halmfoder.

F. Bengtsson i Westerkälen. Ansåg det ej vara förmånligt att odla hafre i Norrland alldenstund der sällan går till mognad. Detta i synnerhet hvad hvithafre beträffar. Svarthafre deremot trodde han, skulle passa bättre att odla.

Per Jonsson i Westerkälen. Framhöll, att hafren ginge odla utan gödsling. Men så ej med korn och andra sädesslag.

Carl Granlund i Ö. Kälen. Ville, ehuru ej jordbrukare och något hafvande experimenterat med hafreodling, be att få yttra sig i frågan. Hans åsigt vore, att hafreodling ej lönade sig, ty hafren ginge sällan till mognad hos oss. Medgifvande dock att svarthafren stundom kunde blifva fullmogen. Framhöll vidare som ännu en orsak, hvarföre hafreodling ej lönade sig, nämligen det, att hafren suger ut jorden på växtkraft. Och vidare att den ej ginge utan gödsling förut. Ansåg det löna sig bättre att odla hö.

Nils Jonsson i Westerkälen. Förkastade äfven hafreodling. Framhållande att hafren suger jorden.

Magnus Larsson i Backen. Var dock af annan åsigt. Instämde med Per Jonsson deri, att korn ej ginge utan gödsling. Men det gjorde dock hafren. Sägande sig vilja våga påstå, att den ginge utan gödsling i minst 2 år efter hvarandra på någorlunda god jordmån. Trodde det ej vara någon grund i det påståendet, att hafren skulle suga ut jorden mera än t ex korn. Trodde förhållandet snarare vara tvärtom. Framhöll slutligen, att om ej hafreodling begagnades, blefve följden att vallarne finge ligga för länge.

Anders Persson i Westerkälen. Fann föregående talares yttrande i öfverensstämmelse med sina åsigter i frågan. Med hvilken han således instämde. Trodde ej heller han, det finnas någon grund i det påståendet, att hafren skulle utsuga jorden, mera än korn. Framhöll vidare hafrens lämplighet, att som grönfoder utsås i myrjord.

Carl Granlund i Ö. Kälen. Bemötte Magnus Larssons och Anders Perssons yttranden, uppgifvande att det vore ett obestridligt fakta, att hafren vore mycket utsugande på gödsel. Betviflade att hafren gingo flera år å rad utan mellankommande stark gödsling. Och framhöll vidare att höskörden blefve ytterst svag, om man på samma ställe året förut sått hafre.

Magnus Larsson i Backen. Vidhöll på det kraftigaste sina förut uttalade åsigter. Tillsägande att hafren kunde till grönfoder till och med gå 7 á 8 år efter hvarandra med endast en liten tillsats av konstgjorda gödningsämnen, hvilket omöjligen ginge med korn.

Anders Persson i Westerkälen. Bemötte äfven Carl Granlunds yttrande. Dragande i tvifvelsemål huruvida det vore så faktiskt, att hafren verkligen vore så näringssugande. Vidare att höskörden blefve svag efter föregående års hafresådd, trodde han berodde derpå, att man i allmänhet gödsla de svagare för hafren än till exempel för korn.

Carl Granlund i Ö. Kälen. Instämde med Magnus Larsson deri, att till grönfoder kunde hafren gå flera år å rad utan gödsling. Men hans mening hade varit, att få fullmogen hafre.

Nils Persson i Ö. Kälen. Frågans uppställare framhöll, att hafreodling borde löna sig äfven hos oss. Men ville helst förorda svarthafre, hvilken synnerligast på myrjord vore mycket passande, och ganska ofta blefve fullmogen.

Nils Jonsson i Westerkälen. Instämde med Nils Persson deri, att svarthafren ginge bra på myrjord, men på hårdvall ginge den ej.

Nils Persson i Ö. Kälen. Trodde dock, att den äfven ginge på hårdvall, åtminstone 1 år

Per Jonsson i Westerkälen. Framhöll slutligen att hö ej växte utan gödsling, men så gjorde dock hafren.

Hvarefter diskussionen förklarades afslutad och beslöts, att frågan skulle besvaras med ja.

3:dje frågan blef en i den s k språklådan, (en tingest som ännu ej existerat eller ens uppenbarat sig inom föreningen) inlemnad så kallad motion, undertecknad af ”Mörkrädd”. Hvari föreningen uppmanades att ”lossa på pungen” för anskaffande af lampa och fotogenskanna. Hvarom uppstod en kort men het debatt, hvarunder dels yrkades bifall till motionen. Dels att man endast anskaffade fotogén. Wid framstälda propositioner å dessa yrkande hördes blandade ja och nej, och antog ordföranden, att förslaget om anskaffandet af endast fotogén med öfvervägande ja besvarats.

Men derpå begärdes votering, hvarföre följande voteringsproposition uppsattes och godkändes:

Den, som bifaller förslaget om anskaffande af endast fotogén, röstar: Ja!

Den det ej vill, röstar: Nej!

Winner nej, har föreningen beslutat bifalla förslaget om anskaffande af både lampa och  fotogénskanna.”

Omröstningen utföll med 3 ja mot 19 nej, och hade således föreningen beslutat anskaffa både lampa och fotogénskanna, och alldeles solklart med ty åtföljande fotogén i.

4:de frågan lydde: Hvilket barn önskar man sig ett nygift par, gosse- eller flickebarn?

(Af A. F. Bengtsson)

och

5:te frågan: Huru bör ett fruntimmer vara för att man skall fatta kärlek till henne?

Men dels i följd af diskussionens karaktär dels äfven till följe af undertecknads bortresa då brist på tid gör, att protokollet helt snöpligt här måste avbrytas, trots all ordning och skick, får undertecknad härmed ödmjukast anhålla om ursäkt för sitt godtyckliga tilltag!

Skulle min urskuldan ej af föreningens medlemmar med jemt mod godkännas, får jag härmed erbjuda mig, att efter min återkomst fullborda protokollet hvadan fördenskull mina anteckningar öfver frågorna nu förvaras i händelse af behof.

§ 5

Inlemnade de utsedde frågeuppställarne, Magnus Larsson i Backen och Per Jonsson i Westerkälen, hvar sitt förslag till diskussionsämnen, men bestämdes ej, å hvilken ordning de vid nästa möte skulle diskuteras.

§ 6

Till ordförande för följande möte utsågs A. F. Bengtsson, samt till vise ordförande Per Olsson begge från Westerkälen.

§ 7

Till sekreterare utsågs A. Lögdberg i Ö. Kälen med 14 röster mot 11, hvilka tillföllo Olof Olsson i Westerkälen.

§ 8

Till fråguppställare valdes Anders Andersson i Backen och Per Olsson i Ö. Kälen.

§ 9

Till vaktmästare valdes E. Stål i Westerkälen efter den förutvarande A. Lögdbergs entledigande.

§ 10

Bestämdes att nästa möte skulle hållas söndagen den 21 september detta år hos hemmansegaren Nils Persson i Ö. Kälen.

Dag som ofvan

Per Larsson, Backen                                          Olof Nilsson

ordförande                                                         sekreterare

Justerat

Ol. Granlund och Anders Persson

Protokoll fört vid föreningen ”Tysts” möte hos Nils Persson i Kälen söndagen den 21/9 1890

§ 1

Förättades upprop och voro följande medlämmar frånvarande: Olof Olofsson, Jonas Petter Nilsson, Jöns Nilsson, Olof Nilsson, Simon Nilsson, alla från W. Kälen. Lars Larsson Lars Danielsson, Hämming Persson, alla från Kälen. J. P. Gren, Per Larsson Magnus Larsson, Nils Larsson, Anders Erikssons Olof Olofsson, alla från Backen & Erick Nilsson Qvarnlöset.

§ 2

Upplästes och godkändes det vid föra mötet förda protokollet.

§ 3

Hvidtog diskussionen öfver följande frågor: 1 sta lydde,

Huru skall en fattig gosse ställa sig för att få en rik dam till hustru? (Af A. F. Bengtsson).

F. Bengtsson: Ansåg han skule hålla et trefligt tal, ha ett trefligt ställe, och ställa sig litet trefligt ut.

Anders Larsson, Kilen: Ansåg att ingen annan än Bengtsson kunde få en rik dam till hustru [allt överstruket]

Carl Granlund. Kälen: Ansåg den frågan nästan obesvarlig. Ansåg ynglingens sätt invärkade intet.

Härmed förklarades diskusjonen afslutat, ock enades man om att diskusjonen skulle utjöra svaret.

2dra frågan lydde:

Hvilken har lättare att slå sig fram ojift man eller ojift fruntimmer? (af A. F. Bengtsson)

Bengtsson W. Kälen: Ansåg att fruntimmer skulle ha lättare att slå sig fram, derför att ett fruntimmer kunde hålla sig ren, laga mat och dyligt.

Anders Persson W. Kälen: Ansåg att den ena gången tog qvinnan sig lätare fram och en annan gång mannen.

Per Jonsson W. Kälen: Ansåg att en kvin[n]a tog sig fram bättre, ty hon tog sig fram om hon finge ett barn.

Granlund: Ansåg en ogift man tar sig bätre fram, när han är hushålsam.

Lars Larsson Backen: Trodde det berodde på var och ens förmåga, så det icke är så gått att bestämma.

Ock diskussionen skule utgöra svaret.

3:dje frågan hade följande lydelse:

Kan vårt nuvarande tullsystem anses nyttigt för Jämtland? (Af P. Jonsson)

Jonsson Wä. Kälen: Ansåg att tullsystemet icke skule vara till nytta för hvarken rik eller fattig. Ty, ansåg talaren när den fattige ser allt hop[p] ute, så öfverlämnar han sig åt fattigvården.

Granlund. Kälen: Ansåg att tullen är till skada för hela Sverige. I Jämtland är det cirka 10 på 100 som har nytta på tullerna i synnerhet matvaror. Vi ha intet att utpårtera [exportera] ändast att inportera.

Härmed var diskussionen i det närmaste slut. Ock nej skulle få utgöra svaret.

4:de frågan var en så kallad anonym fråga af följande lydelse:

Hvilka åsigter bör en rigsdagsman hafva? (Af Frågvis)

Johansson Hissmon: Han bör hvara vän af rösträttens sänkande till 500 kr. Ejj fullkomlig, bör stå på arbetarens sida. Derjemte bör han hvara försvarsvänlig.

Anders Larsson Kilen: Han bör stå på de fattiges sida. Ansåg äfven han bör vara ven af almen [allmän] rösträtt.

Granlund Kälen: En rigsdagsman bör vara fredsvänlig, nykterhetsvänlig. Ha en fast karakter och ven av almen rösträtt.

Nils Persson Kälen: Wille bemöta föregående talare i [kring] almen rösträtt. Dock ansåg han det skulle hvara på sin plats att [inkomst]sträcket sängtes till 400 kr.

Olof Jonsson Kälen: Ansåg det rättvisaste skule vara almen rösträtt. Dock trodde talaren att det ej kulle vara klokt att så brådstörta[t] införa den.

Granlund Kälen: Wille tillägga till det han förut sagt, att när en rigsdagsman var ven af almen rösträtt borde han äfven vara ven af det komunala sträckett.

Härmed förklarades diskussionen afslutad, ock enades man att den förda diskussionen skule få utgöra svaret.

5 frågan lyde:

Hvilket är fördelacktigare att odla, råg eller ärter? (Af Per Jonsson)

Per Jonsson i W. Kälen: Ansåg råg bätre än ärter. Ty ansåg talaren, att råg blef bra äfven under sämre år.

Erick Stål i W. Kälen: Ansåg ärter bättre. Ty ärter växer äfven å magrare stelhlen.

Jonsson i Kälen: Instemde med föregående talaren. Ansåg äfven att råg tog 2 sjördar, men icke ärter.

Anders Andersson i Backen. Bemötte föregående talarne. Ty ärter är ömtåligare för köld.

Magnus Larsson i Kilen.  Wiste ej vilket han ville rekommendera. Somliga år blir ärter betre, somliga råg.

Anders Johansson i Hismon: Wille rekommendera ärtodling. ty ärtbröd var något att bita i mot rågbröd.

F. Bengtsson i W. Kälen: Ansåg rågbröd bättre, ty han behöfde ej stor sjifa fören han blir mätt.

Anders Larsson. Kilen: Men i södra Sverige begagnas mera såvel. Men här är ej råd att taga så mycket såvel.

F. Bengtsson. W. Kälen: Här i Jämtland kan de icke baka ricktigt rågbröd. I södra Sverige der stella de till degen 1 dag före bakningen. Och sedan taga de en spak och denga degen tils den blir rigtigt seg, sedan baka de ock så blir det riktigt rågbröd.

Anders Johansson Hismon: Angående beredningen af rågbröd, så kan icke heller sö[r]länskan baka något betre när hon kommer hit upp till Jämtland. Men om det beror på rågen eller något annat det är ej got att bestemma.

F. Bengtsson W. Kälen. Att det icke går backa ricktigt bröd det beror på rågen. I södra Sverige ha de någon råg som är kort och tjock, men sådan Wasaråg sälja de till brännerie[r]n[a].

Anders Andersson Backen. Ansåg äfven att råg var bätre, därför att råg den går mälta.

Anders Persson W. Kälen. Bemötte föregående talaren, ty det finns ingen bätre dryck än rent vatten.

Diskussionen skulle äfven i denna fråga få utgöra svaret.

§ 4

Inlämnade de utsädda frågupstellerna Per Olsson i Kälen & Anders Andersson i Backen var sina förslag till diskussionsämne och beslöts att frågorna skulle tagas i den årdning de inkommit.

§ 5

Till ordförande för nästa möte utsågs Erik Olsson i Kälen och till wise ordförande för samma möte utsågs Jonas Olsson i Kälen.

§ 6

Bestemdes att nästa möte skall hållas inom 3 väckor räknad från denna dag. Således söndagen den 12 oktober detta år hos hämmansegarens Olof Jonson i Kälen, vid den vanliga tiden kl 4 e m

Dag som åfvan

F Bengtsson Anders Lögdberg/ ordförande och                                            sekriterare

Justeras af

Lars Larsson Backen och Erik Larsson Kälen

 

Protokoll fört vid diskussionsföreningen ”Tysts” möte hos O. Jonsson i Kälen söndagen den 12 oktober 1890

§ 1

Förättades upprop ock voro följande medlemmar frånvarande: A. F. Benktson W. Kälen, Anders Persson W. Kälen, Per Jonsson W. Kälen, Simon Orell, Lars Danielsson, Hämming Persson, Per Persson, Nils Persson, Nils Larsson, alla från Kälen. A. Johansson Hissmon. Jonas Persson, Per Larsson, Anders Eriksson, Olof Olofsson, alla från Backen. Magnus Larsson Kilen, Jonas Persson Böle & Erick Nilsson Qvarnlöset.

§ 2

Justerades det vid föregående möte förda protokollet.

§ 3

Härmed vidtog diskussionen öfver följande frågor. 1:sta frågan var en såkallad anonym af följande lydelse:

Passar det tjenstepigor att gå klädda i barätt [viss typ av kvinnohatt]? (Af Cassidonom)

Tvänne talare upträdde:

1:st[e] talare[n] ansåge den passade när den var lagom stor.

Den 2:dre ansåge att barätt fåts billigare än många andra huvudbonader. Och för öfrigt äro de varmare.

Den 3:je hade enahanda tanke ansåg åt lånkt fruntimmer skulle passa en låg barät, och motsatssen åt ett kort fruntimmer.

Ock diskussionen skule utgöra svarätt.

2:dre frågan var äfven en anonym af följande innehåll:

En Motion till Tyst! Eftersom föreningen har fast lokal, så vore det humant om medlemmarne vore med om att anskaffa en god tobak, så att hvar ock en som behaga finge taga sig en rök i. (af Herr Rökare)

I denna fråga blef diskusjonen liflig, allt för lång att närmare refereras. Hvarföre jag gör en sammanfattning af det vigtigaste af den förda diskussionen. Ordet begerdes först af:

Lars Larsson i Backen: Hvilken ansåge det skulle var got att få en rök.

Simon Nilsson i W. Kälen: Ansåge det opassande, ty rökarne kunde hålla sig själfva.

En talare ansåg att det ej skull vara förmyck[et] om de anskaffade någon tobak.

Några talare ansåg att om det skulle anskaffas någon tobak vore det bäst att anskaffa mossa ty den är billig och då behöver man ej kasta bort sina pengar i en meng[d] tobagsbolag.

En talare var emot, derför att alla rökare ha ej smak för samme tobak. Äfven derför att om han glömde af sin pipa hemma finge han icke röka.

Några talare ansågo att det borde anskaffas en kvart af olika sorters tobak äfven borde det anskaffas ett dussin lerpipor.

Angående lerpiporna så skulle de vara för skrypa och de som ick[e] gingo sönder skull[e] man af glömska stoppa i fickan sedan man hade rökt, ock för öfrigt var icke frågan om pipor.

Härmed förklarades diskusjonen slut, och 13 röster mot 8 beslöto att anskaffa någon passande tobak.

Såsom passande tobak föreslogs 1 kvart af Järnbanan, Gefle vapen, Hoppet och Sjid-löparn. En annan föreslog 1 = en hela af Hoppet, och någon föreslog Svarta Ankarn på att det mo[s]te smaka något.

Efter verksteld röstning bestemdes att skattmästaren skulle till nästa möte anskaffa en hela af Hoppet.

3:je frågan hade följande lydelse:

Böra jämtarne mera än hvad nu är fallet egna sig åt rofodling?

Frågans uppstellare,

Magnus Larsson i Backen: Ansåg att Jemtländingen litet försögt rofodling. Efter hvad han viste var gaf rofodlingen rika sjördar och lönade sig bra.

Nils Jonsson i W. Kälen: Ansåg det vore värt att försöka och det är nog lönande.

Granlund i Kälen: Instemde, ansåg det skule var bra att försöka.

Ol. Olsson i W. Kälen: Hade ej praktiserat. Ansåg att för den som har storvidd är det bra. Men för den som ej har stor jordvidd ville han rekom[men]dera morötter.

Ol. Nilsson i W. Kälen: Ansåg rofodling lönande om till ex när man å en vid[d] af omkring ¼ dels märling får cirka 50 tunnor rovor. Så kan det anses lönande ock utsädet är för öfrigt billigt. Angående morötter ansåg han sådana sjördar mera osäker.

Lars Larsson i Kälen: Upplyste att den som begagnar rofvor åt kreaturen får så mager mjölk, att på somliga orter få de som begagna rofvor till foder icke sälja sin mjölk.

Magnus Larsson i Backen: Ansåg att det jorde intet om mjölken blir mager, ty här säljes mjölken icke efter fethalt ock rofvor är äfven bra föda åt svin.

Simon Nilsson i W. Kälen: Ansåg att rovor var bra att uppföda ungnöt.

Härmed var diskusionen slutat öfver denna fråga. Och frågan skule besvaras med – ja.

4:de frågan lydde:

Hvarför sörger godtemplarne så mycket för godpimplarne? (af M. Larsson Kilen)

I denna fråga blef diskussionen vidlyftig och het. Många talare uppträdde och de kuna delas i 3 parter.

1:st parten sådana som voro nykterhetsvenner, men dock ansågo at taga sig ett glas jorde ingenting. En af den ytrade: jag är nykterhetsvenlig men att taga sig ett glas det anser jag hedersamt. Godtemplarna räkna de andra sämre än kreatur. En talare som var ven af nykterhet med undantag att han tog sig ett glas, och det kund[e] blifva 2 ja 3 och flera. Ansåg att det var bra att godtemplarna sörja för dem, som icke kunna jälpa sig själfva. Men anförde på godtemplarnes stolthet, spo[t]skhet och obarmhärtighet följande: Jag gick en afton å en af stadens gator i sälskap med en snickeriarbetare, som var godtemplare. När vi gått ett stycke såg vi att vi skulle möta en bekant, äfven snickeriarbetare, som var godtemplare. Då sade jag till min kamrat: – Nu måste vi jälpa vår kamrat hem, ty annars kan han komma i polisens händer. Nej mente [menade] godtemplaren. Jag öfvertalade godtemplaren att vi måste hjälpa vår kamrat som låg i ränstenen hem. Ock äntligen jälpte han mig. Men om jag då icke öfvertalat godtemplare[n], så hade nog vår kamrat kommit i polisens händer. Ock detta hände under den tid då det var så nymodigt att hvara godtemplare.

En talare ansåg att det jorde ingenting om man super när man gör sina åligganden. En annan ansåg att godtemplaren verka för sitt, men de älska äj sin nästa. Till excempel när god-templaren ser en fyllstrut: – Nej den vill jag [inte] en gång se.

Detta är i korthet vad som af denna parten yttrades.

2:dra parten uptredde endast en talare som ytrade ungefär sålunda: Jag älskar mitt glas och glad är jag när jag får en sup. Jag har varit godtemplare några väckor, men jag var ej något bättre under den tiden. Och hvad det beträffar godtemplarnas omsorg om godpimplarne: Det var en gång jag låg i diket, full förstås, så kom en godtempare efter vegen. Men han gick mig förbi utan att jälpa mig. Derpå kom några som ick voro godtemplare. Dessa togo mig och jälpte mig. Och om dessa icke hade jälpt mig så hade det nog gott illa.

3:dje parten, sådana som hålla på helnyckterhet.

En talare ansåg att det var roligt att alla voro nykterhetsvenner. Och alltid får man höra att de äro nykterhetsvenner, fastän de stundom liga ock dra sig i fylan. Han ansåg de som ligga i ränstenen och i diken [är] sämre än ett djur. Ty när de ha sina sinnesfulla bruk, och icke kan sjöta sig bättre än att de moste vältra i dikena då äro de sämre än ett djur. Ty ett djur det ligger ej i diken, ty det kan ej supa. Ock vad det betrefar att godtemplarne sjy dem som liga i ränstenen: Det lär nog vara derför att de ej vilja höra trätor. Och godtemplarne ha nog räddad flera ur ränstenen än godpimplare.

En talare ansåg att helnykterhet var de besta. Ty han mintes hur det var under hans ungdom sedan han tagit ett glas, brännvin förstås, så kunde han komma tillsammans med en annan bekant och det skulle vara en sup. Och så kunde han treffa flera bekanta och att skulle bjuda på en sup. Och snart blef man, som man säger påtura [full]. Ock nog är det säkraste att vara absolut nykter.

Detta är kort sammanfattat af den långa och lifliga diskussionen. Ock disskussionen skulle utgöra svarät.

§ 4

Enär skatmästarän var frånvarande tjänstgjorde Anders Andersson i Backen som skattmästare för detta möte att uptaga böterna för aftonen.

§ 5

Till ordförande för nästa möte utsågs enhälligt Nils Larsson i Backen och till vise ordförande Lars Larsson i Kälen.

§ 6

Bestämdes att nästa möte kommer att hollas hos Hämming Persson i Kälen söndagen den 26/10 1890 vid samma tid kl. 4 ef.

Dag som ofvan

Olsson Kälen, Anders Lögdberg

ordförande och sekriterarä

[Justeras]

Carl Granlund Kälen och Andersson Backen

Protokoll fört vid diskussionsföreningen ”Tysts” möte den 26 oktober 1890 hos hämmansegaren Hämming Persson i Kälen

§ 1

Förätades upprop och voro följande medlemmar frånvarande: Olof Olson, Jonas Petter Nilsson, Jöns Nilsson, Olof Nilsson, Simon Nilsson, A. F. Bengtsson, Per Olsson, Per Jonsson, E. Stål, alla från Wester Kälen. Simon Orell, Erick Larsson med giltig orsak, Nils Persson, Per Olsson, Jonas Olsson alla från Kälen. A. Johansson, Hissmon, J Gren, Olof Olofson, begge från Backen. Olof Granlund Slotteråsen. Anders Larsson. och Magnus Larsson från Kilen. Jonas Persson Böhle. Erick Nilsson Qvarnlösa. Nils Jonasson W. Kälen.

§ 2

Anmälde sig ock intogs på föreningen Anders Andersson, Moom.

§ 3

Justerades det vid föregående möte förda protokollet.

§ 4

Härefter öfvergick man till diskussionen. Och bestemde att följande fråga skulle först diskuteras: Hvilket yrke är i afseende på arbete ock inkomst att rekommendera?

Frågan inleddes av dess uppstellare,

Magnus Larsson i Backen: Hvilken sade att han räknade de gröfre yrkena, af dem ansåg han smedsyrket var bra men det var dock tungsamt. Trodde dock att målaryrket var betre, och om de skulle knoga skulle de nog förtjena mest.

Anders Lögdberg i Kälen: Ansåg muraryrket bätre än smedsyrket. Derför att murare ha god förtjenst. Äfven är det betre derför att det murare ej behöfver så många verktyg. Deras verktyg äro 3, slefven, hammarn och lodet. En smed derimot behöfver verktyg för monga hundra kronor. Så han behöfver stor inkomst innan han har tjen[a]t igen sina verktyg.

Målaren Jonas Persson i Backen: Bemötte näst föregående talaren. Trode att han ej försökt Målaryrket. Hville heldre instemma med föregående talaren.

Anders Andersson i Backen: Ansåg att en skräddare har bra förtjenst.

Olof Jonson i Kälen: Ansåg hvilket yrke som hälst var bra, bara de sköta sig.

Magnus Larsson i Backen: Ansåg att murare ha ojämn förtjänst.

Anders Lögdberg i Kälen: Trodde att murare ha icke ojämnare förtjenst än andra hantvärkare.

Lars Larsson i Kälen: Ansåg att stenhuggare ha bra förtjenst. Derför att det ej finns så många stenhuggare så kunna de ha makt att taga bra betalt.

Erick Olsson i Kälen: Ansåg en garvare ha bra förtjenst.

Anders Persson i Wester Kälen: Bemötte föregående talare. Ty om en garvare skall ha någon förtjenst skall han fuska. Ty han har många utgifter.

Per Persson i Backen: Ansåg att frågan skulle kuna diskuteras om den omfattade äfven de finare yrkena. Instemde med Olof Jonsson i Kälen.

Per Larsson i Backen: Ansåg att en kakelugnsmakare ha bra förtjenst.

Hermed var diskusionen i det närmaste afslutat. Och enades man att diskussionen skulle utgöra svarät.

2:dra frågan lyder: Hvilket är betre att hava sina hölador täta eller glesta?

(Af Anders Andersson). I denna fråga var man af något delade åsigter.

En talare ansåg att de kunde vara bra båda delarna ty när det är dåligt bergningsveder brukar höet bli rådt inkastat. Ock då skulle det vara bra att det finnge vara spelrum. Men det kunde driva in snö.

En talare ansåg att täta höladorna äro bra, men ansåg att golfvet bör vara glest och ett stycke från jorden. Äfven borde det vara ventiler vid takät.

En talare ville ha glesa veggar med golfdrag.

En talare vill ha golfvet glest och veggarna skulle icke vara för täta, men ej så glesa att det driver in snö.

Diskussionen skulle utgöra svarät.

3:je fråga lydde: Kan det för hövescten [höväxten] vara skadligt att om hösten beta sina inägor för väl?  (Af Anders Andersson i Backen).

I denna fråga var enade åsikter de talare som uptredde. Trodde det var ej bra att beta sina inägor för väl. Ty när roten börgar bli upriven då är det klart att hövecsten tar skada.

Ock frågan skule besvaras med ja.

4:de frågan lydde: Hvilket är betre att plantera sina löftred före eller efter löffälningen? (af Anders Andersson i Backen).

Af diskusionen framgick att man hade icke pracktiserat vilket [som] vore betre. Man ansåg att det vore betre att plantera på hösten för undvikande af det myckna vatnande som behövas

Ock diskusionen skulle utgöra svarät.

5:te frågan lyde: Kan det anses lönande för en jordbrukare att byga och underhålla stora boningshus? (Af Per Olsson i Kälen).

Diskussionen öfver denna frågan blef äfven helt kort man ansåg  att det ej var lönande att upföra stora boningshus. Ty när man ej kan hyra bort dem, är det onödigt att lägga ner sina pengar i det som ej gifver någon afkastning.

Ock frågan skulle besvaras med nej.

5:te frågan hade följande lydelse: Hvilket ser betre ut ett fruntimmer som är kort och tjock eller en som är lång ock skranig? (Af Per Olsson i Kälen).

Af diskussionen framgick att man ansåg att den frågan var svår att besvara. De flesta talare ansåg att den som är sjön för den ena, kan vara osjön för den andre.

En talare ansåg att den som är lång och skrangkik ick[e] är sjön, och icke häller äro sådana rosor sjöna. Endast den som äro medelmåtliga kan anses sjöna.

En talare ansåg att den man älskar tycker man är sjön.

En talare som ansåg att alla voro sjöna anförde till esc.c.pel [exempel]: ”Det var en som frågade en annan hvilken årstid han ansåg vara den sjönaste. Han svarade att han  tyckte att alla voro lika vackra”. Och så ansåg talare det var med fruntimmerna.

En talare ansåg i naturen är allting sjönt. Ett fruntimer som brutit mot naturens lag, såsom den som varit omotlig i begagnade af alkoholl eller på annat sätt ådragit sig någon sjukdom, den kan icke anses sjön.

En talare ansåg att dett[a] gorde intet om de äro sjuka ty de få gifta sig ändå.

Diskussionen skulle äfven i denna fråga få utgöra svarät.

Härmed var diskusionen för detta mötte slut.

§ 5

Till ordförande för nästa möte utsågs Anders Larsson i Kilen, och till vise ordförande Nils Larsson i Kilen.

§ 6

Till Sekriterare för nästa möte waldes Olof Granlund i Slåtterås[en].

§ 7

Till frågupstellare för nesta möte utsågs O. Jonsson & Hämming Persson, båda från Kälen och för näst påföljande möte Lars Larsson i Backen, och Lars Larsson i Kälen.

§ 8

Till skattmästare för efterföljan[de] kvartal omvaldes enhäligt målaren Jonas Persson i Backen. Hvilken härvid upvisade sina räkenskaper under föregående kvartal, och befunnos föreningens utgifter belöpa sig till 5 kr 44 öre och inkomsterna utgorde 2 kr 99 öre. Behålning från föregående kvartal 9 kr 91 öre. Alltså en behålning af 7 kr och 46 öre.

§ 9

Nästa möte kommer att hollas söndagen den 9 november kl 4 efter midg hos hämmansegare Hämming Persson i Kilen.

Dag som ofvan

Nils Larsson i Backen                           And. Lögdberg

ordförande                                                 sekriterare

Justeras

Hemming Persson och Jonas Persson