Andra världskriget - Sverige håller andan

Arbetskompanier

Rädslan för krig var stor under beredskapstiden. Det var svårt att veta vem man kunde lita på. För att kunna isolera inkallade soldater som ansågs mindre pålitliga inrättade man särskilda arbetskompanier.

Innehåll

Innehållsförteckning
Grytan, Östersund. Nutid.

Svenska förband uppmanades att rapportera in ”kommunistiska agitatorer och missnöjesspridare” till högre ort. De utpekade registrerades av säkerhetspolisen i särskilda register och skulle sedan efter urval krigsplaceras i eller inkallas till dessa speciella arbetskompanier. Totalt fanns det tio stycken sådana runt om i landet. Kompanierna kom av många att betraktas som rent politiska interneringsläger, av somliga till och med kallade koncentrationsläger. Det var dock inte bara i Sverige som sådana här arbetskompanier upprättades. Motsvarande förband och åtgärder mot opålitliga eller ”demoraliserande” soldater har i olika skepnader upprättats och vidtagits i de flesta länder.

Reflektera: Är det här ett koncentrationsläger?

Framför allt var det män med kommunistiska åsikter som placerades i dessa läger. Man ansåg att de kunde vara en risk för landets säkerhet. Risken för anfall ansågs större österifrån, från Sovjet, än från Tyskland. Under ett eventuellt krig mot Tyskland skulle  även nazistiska sympatisörer föras dit.

Reflektera: Vilka argument har man för att införa arbetsläger?
Förundersökning och Förslag till införande av arbetsläger. Handlingar från Riksarkivet, Krigsarkivet. Ingår i Arméstaben Sektion III LKE: 1939-1945 vol. F7:25

Det första kompaniet placerades i norrbottniska byn Storsien under vintern 1941. Samma år skapades två nya arbetskompanier, ett i Öxnared i Västergötland och ett i Lövnäsvallen utanför Sveg i Härjedalen.

Lägret i Lövnäsvallen kallades 60:e arbetskompaniet L5. Det låg i den lilla byn Lövnäsvallen 2,5 mil från Lillhärdal. I augusti anlände de första värnpliktiga till lägret och i slutet av oktober var kompaniet som störst med 68 man.

I mitten av januari 1942 fanns bara 19 personer i lägret, och dessa flyttades till ett nytt läger vid Grytans skjutfält utanför Östersund, under chefen för A4. Detta förband upphörde i september 1942. Det hade blivit en allt större och upprörd opinion mot lägren.

De inkallade

De inkallade betraktades som värnpliktiga men fick inte bära vapen, och de skulle förläggas isolerat ute i obygden. Som sysselsättning skulle manskapet ägna sig åt okomplicerade, ofarliga arbeten eftersom militären menade att de annars var begivna på spionage och sabotage. Mindre röjningsarbeten och för tillfället inrättade vägbyggen till skogs ansågs som lämpliga uppgifter. Bygge och underhåll på de egna förläggningsbarackerna, vedhuggning och matlagning för dagligt uppehälle kunde också ingå som tidsfördriv.

De inkallade själva har i efterhand berättat om en förhållandevis dräglig tillvaro i lägren. Förvånande nog tilläts männen ägna sig åt så väl föreningsliv som studiecirklar med socialistisk-kommunistisk riktning på fritiden, och de har i de flesta fall berättat om goda relationer med befälen.

Det till trots kan man inte att bortse från det faktum att männen som inkallades till arbetskompanierna inte behandlades som andra värnpliktiga. De rycktes upp från ordinarie förband, arbetsplatser, familjer och hemvister utan föregående förvarning, motivering eller prövning. De isolerades, utan vapen och samhällsnyttig sysselsättning, i tider då hotet om krig och en tysk ockupation var överhängande. Hur skulle nazisterna ha agerat gentemot denna utsatta grupp vid ett maktövertagande?

Tidningsartikel från Länstidningen,
lördag 24 september 1983
Ett brev från frun till en av dem som bor på kompaniet. Hon undrar om det här verkligen sker med regeringens kännedom. Är det förenligt med den storslagna demokrati och frihet som Sverige står för?

Vingåker 17 sept 1941

Statsrådet
Per Albin Hansson

Jag är en enkel kvinna av det arbetande
folket. Anledningen till min skrivelse
är, att min make blivit ”inkallad” som
det så vackert heter. Men denna
”inkallelse” har inte med någon beredskap
tjänstgöring att skaffa, utan är helt
enkelt politisk deportering. Då min
make tillhör Katrineholms fasta försvar
och gjort beredskapstjänst i sommar
är det med harm och förstämning
som han nu helt enkelt rycks från
hem, och barn samt sitt arbete
(Elektriker sedan 25 år tillbaka) för att
som samhällsfarlig individ tillsammans
med många andra hederliga arbetare
bli deporterad på obestämd tid, till
ödemarkerna många mil från Sveg
på vägbygge. Det inträffade har
väckt harm och förbistring i vida
kretsar. Vad håller egentligen på att
ske? Det talas och skriv så mycket

om vår storslagna demokrati och frihet,
men skall verkligen de rasistiska
elementen inom polisen och militären
i demokratins namn ostört få begå vilka
skändligheter som helst mot hederliga
arbetare, bara därför att de inte har
samma politiska inställning som dessa
Nu frågar jag: Är detta med
regeringens och försvarsministerns
kännedom och medgivande? om inte,
anhåller vi om om en undersökning
Jag protesterar på det skarpaste mot
denna avskyvärda deportering, och
kräver att vi får tillbaka våra
män och familjeförsörjare.

xxxx
Vingåker

Reflektera: När du läst både försvarsmaktens dokument och brevet härintill – vad anser du om lägren? Om kriget kom idag – skulle vi ha läger nu också?

I efterhand har drabbade framhållit just otryggheten, flyktberedskapen och den psykiska pressen som det svåraste med vistelsen, tillsammans med det faktum att man inte tilläts bidra till försvaret av sitt eget land.

Grytans arbetskompani var då det avvecklades det sista centralstyrda arbetskompaniet i landet. Längre norrut i Vindeln och Stensele fanns tillfälligt uppsatta arbetsplutoner kvar ännu en tid under Övre Norrlands milos lokala regi, innan också de stoppades efter hård intern kritik.

Totalt kom i praktiken mellan 6-700 av 3-3500 utpekat samhällsfarliga män att vistats i de arbetskompanier som realiserades under åren 1939-1942.

Många av de internerade upplevde arbetskompanierna som en kränkning och många sökte upprättelse efter kriget.

Tidningsartikel från Östersunds
Posten, lördag 17 mars 1973

Uppgifter

Frågor till materialet

  1. Vad är kommunism? Diskutera vad ideologin egentligen innebär.
  2. Varför ansåg man att kommunister kunde vara farliga för samhället?
  3. Vad är ett koncentrationsläger?
    Hur länge har begreppet funnits?
    Är det bara i Tyskland det funnits koncentrationsläger?
    Använd dig både av wikipedia.se och ne.se!
  4. Vad är skillnaden mellan koncentrationsläger, förintelseläger, arbetsläger, arbetskompanier och fångläger?
  5.  Läs källtexterna på arkivochlarande.se / arbetskompani / agitation och redogör för varför militären ville ha arbetskompanier.
  6.  Läs brevet till stadsrådet Per Albin Hansson (som sedan blev statsministern). Vad står det? Vad tycker kvinnan som skriver brevet om arbetskompanierna?
  7.  Vad anser du om att man hade arbetskompanier i Sverige? Argumentera för din åsikt!
  8. Läs igenom brevet till Per Albin Hansson. Läs också igenom Krigsmaktens skrivelse. Båda handlar om arbetslägren, men har olika perspektiv. Jobba sedan två och två, där ni genom ett ”rollspel” diskuterar rätt eller fel.

Innehåll

Innehållsförteckning

Östersund

Lövnäsvallen

Sveg

Öxnared

Storsien

Haparanda

Vindeln

Stensele

Rulla till toppen