Del 4: Tankar i tiden- om rashygien och människosyn

År 1909 bildas det ”Svenska sällskapet för rashygien”. Några år senare tar man ett riksdagsbeslut om att inrätta ”Statens institut för rasbiologi” lokaliserat i Uppsala. Här skulle man kartlägga och forska på olika människor och grupper för att, som i annan biologisk forskning, kunna placera in människor och grupper i olika ”fack” och ”rasbestämma” dem. Syftet var även att identifiera och förebygga  problem som alkoholism, brottslighet och psykiska sjukdomar i samhället.

Frontprofilen för verksamheten i Uppsala var den kände läkaren och rasbiologen Herman Lundborg. Forskningen på olika ”folktyper” fick stort genomslag både i Sverige, men även internationellt. Sverige blev ett föregångsland när det kom till forskning kring rasbiologi och rashygien under 1920-talet och inspirerade långt utanför rikets gränser. Att dessa begrepp och denna ”vetenskap” längre fram i historien skulle fördömas och kritiseras för de trauman de resulterade i längre fram i historien var det få som insåg vid denna tid, utan de sågs som både spännande och moderna.

Den grundläggande idén inom rasbiologin handlade om att man kunde dela in mänskligheten efter olika biologiskt förankrade principer. Yttre fysiska kännetecken och mått sades förklara individens egenskaper och intellektuella och mentala förmågor. Kort sagt- man tittade på hur folk såg ut och tänkte att man utifrån detta kunde dra slutsatser kring personens sätt att vara och fungera. Utifrån detta tankesätt blev det också tydligt att olika personer och grupper ansågs ha olika värde, då vissa ansågs bättre och mer önskvärda än andra.  

Även personernas hälsotillstånd, sociala status, sysselsättning, karaktär och ”sociala duglighet” dokumenterades, värderades och lades till bilden av personen och dess karaktär.  Här blandade man även in etniska och kulturella aspekter, där man menade att hela folkslag kunde stå för en viss typ av mentala, intellektuella och moraliska egenskaper och förmågor. Lundborg bedrev utifrån denna tes mycket ”forskning” kring olika folkgrupper i Sverige där bland annat samer, tornedalingar, sverigefinnar och romer sågs som intressanta ”studieobjekt”.

Svenskar, tillsammans med andra skandinaver, var ett folk man ansåg ligga bland de högst rankade på den rashierarkiska skalan. De ansågs ha många eftersträvansvärda drag både fysiskt och intellektuellt med generellt hög kapacitet. För att underhålla denna friska och starka befolkning genomfördes många olika kampanjer, med stöd från statligt håll. Inte minst genom att förespråka viss typ av kost, dryck och sunda fritidsaktiviteter. Rejäl husmanskost baserad på svenska råvaror stod i fokus där mjölk och mejeriprodukter hade en särskilt hög ställning och utgjorde en viktig del i den svenska matkulturen. Detta var enkla medel som man ansåg gjorde mycket gott för såväl individen som samhället

Ett ytterligare mål för rasinstitutet, var att förklara, bibehålla och informera om det man kallade ”rashygien”. Man ville så långt som möjligt hålla ”folkslagen” rena och undvika sammanblandning. Varje ”ras” skulle vara för sig, på sin plats. Man menade att en utblandad befolkning blev fördärvad och hämmade utvecklingen av människosläktet och samhället.

Tanken på hygien och renhet präglade även synen på grupper i samhället, som man av olika skäl såg ned på. Dessa så kallade ”undermåliga individer” kunde vara alkoholister, psykiskt sjuka, funktionsnedsatta, brottslingar eller lösdrivare (*). Dessa grupper av människor ville man ha så få av som möjligt i samhället. Att begränsa barnafödandet inom dessa grupper blev därför något man såg som helt avgörande för samhällsutvecklingen. Utifrån dessa tankar genomfördes under första halvan av 1900-talet ett stort antal tvångssteriliseringar med motiveringen att dessa gruppers tillväxt i rashygienens namn måste  bekämpas.

Människor i Jämtland av speciellt intresse 

Så, hur kom denna typ av idéer och syn på olika människor till uttryck i ute i landet? I de tidigare omtalade Flodakolonierna i Vemdalen (Del 3) tog man hand om manliga alkoholister. Syftet var att hjälpa dessa individer för deras egen, deras familjers, men även för samhällets skull.  Att få denna grupp av människor nyktra och mer gudfruktiga skulle bidra till samhällets och mänsklighetens förbättring och utveckling.

Samerna som levt i Jämtland och Härjedalen sedan flera århundraden tillbaka var ett folk av särskilt intresse för rasbiologins forskning och samtidens idéer. Under slutet av 1800- och början av 1900-talet växer i nationalromantikens anda en fascination fram kring det samiska folket och deras kultur. En stereotyp bild av samerna formas, som ett primitivt men bekymmerslöst nomadfolk levandes på fjället i samklang med naturen och sina renar. Detta var det enda levnadssättet samer var ämnade för och något man inte skulle förändra tänkte man. Man ville bevara det rena samiska folkets särart och kultur. Många politiska beslut kring samiskt liv och samers livsvillkor grundas på denna stereotypa idé som resulterade i en tydlig uppdelning av vad som var ”samiskt” och ”icke- samiskt”.

Ett exempel på beslut som myndigheterna tog utifrån detta synsätt handlade om var och hur man ansåg att samer skulle bo. Renskötande samer skulle inte få bo i permanenta hus med tillgång till samma förutsättningar som andra svenskar, utan bo och leva som nomader i kåtor som man av tradition tidigare hade gjort. Att bo enkelt och flytta runt var vad som låg i samers ”natur” ansåg man. Samerna fick med andra ord inte riskera att ”förvekligas” och vänja sig vid andra svenskars levnadsstandard och bekvämligheter.

Andra beslut som togs var att definitionen av en same baserades på att man var renskötare. Höll man sig inte till renskötsel riskerade man att förslappas och sluta som arbetslös lösdrivare och tiggare. Andra sätt att försörja sig, som exempelvis fiskare, jordbrukare eller arbetare av något slag, fråntog samerna deras rättigheter. Staten och politiken hade alltså mycket bestämda åsikter om hur samerna skulle leva sina liv och styrde dem därefter.

Nomad- och kåtaskolor

I slutet av 1800-talet ser man från samhällets och statens sida ett behov av att även samiska barn behöver få tillgång till viss undervisning. Att utbilda barnen i att läsa och skriva på svenska, räkna samt få grundkunskaper i kristendom var målet. Dessa kunskaper sågs som sammanhängande och förenande inom nationalstaten Sverige och den svenska identiteten.

1913 togs ytterligare beslut rörande de samiska barnens skolgång, Nomadskolereformen. Den sade att barn till renskötande samer inte skulle gå i samma typ av skolor som andra barn, utan de skulle undervisas i speciella nomadskolor, även kallade kåtaskolor. Undervisningen bedrevs under enkla förhållanden i kåtor på fjället dit en lärare kom och höll skola under vissa perioder. Skolorna var även ett slags internat dit barnen var tvungen att flytta och bo under perioden som undervisningen bedrevs. Reformen innebar också att undervisningens innehåll och upplägg såg annorlunda ut än den vanliga skolan. Man ansåg att de samiska barnen inte behövde samma kunskaper som andra barn, då de i enlighet med bilden av en ”äkta same” förväntades bli renskötare och leva nomadliv. Något man fokuserade mycket på var att lära barnen det svenska språket. All undervisning skedde på svenska och ofta var barnens modersmål samiskan förbjuden. För många barn blev detta en svår prövning på många sätt där man succesivt tappade sitt modersmål och sin kulturella koppling.

Det nationalistiska blocket tar sikte på Jämtland

Det Nationalistiska blocket var ett politiskt parti i Sverige som hade grundats under tidigt 1930-tal. Partiet vilade på Nationalsocialistisk (nazistisk) grund och utgick därmed bland annat från idéer om antisemitism, rasism utifrån ett socialdarwinistiskt perspektiv (*) och en slags naturvetenskaplig bild av samhället som en organism där ”skadade” eller ”felande länkar” måste rensas bort för samhällets bästa. Partiet var inte det enda nazistiska partiet i landet, utan det fanns ett par olika med vissa skillnader, men inget av partierna fick något större sammanhållet grepp om politiken och blev inte heller del av den stora folkrörelse som exempelvis arbetar- eller nykterhetsrörelsen utgjorde under samma tid.