Etikettarkiv: samhälle

Vad har hänt?

Emma Kristina berättade själv under polisförhör att det var strax efter midsommar förra året (1892) som hon ”blivit sådd med det foster som hon nu genom en förtidig födsel bragt om livet.” Hon hade aldrig berättat för barnets pappa om graviditeten. Pappan hade hon lärt känna under våren, och han hade strax efter att Emma Kristina blivit gravid lämnat Östersund. Vart han tog vägen visste inte Emma Kristina. rannsakning med häktadeLäs själv hennes vittnesmål från den 12 april här Läs en avskrift av vittnesmålet här! Läs protokollet från den 19 april här Läs en avskrift här! Läs protokollet från den 10 maj här. Läs en avskrift här   Emma Kristina berättade vidare att hon i detta läge tog kontakt med Sofia Lindberg som var sömmerska och bodde på Frösön. Strax före jul flyttade Emma Kristina och Karl Alfred in hos henne på Pål Perssons gård på Hornsberg. För att försörja sig tog hon jobb där det fanns. Hon berättade för Sofia om sin graviditet, men inte för någon annan. Vittnesmålet fortsätter, och Emma Kristina berättade hur hon grubblade över hur hon skulle kunna ta hand om och försörja barnet hon hade i magen. I samband med detta började hon också få tankar om att avbryta graviditeten. Sofia Lindberg vittnar om att Emma redan i slutet av januari berättat att hon ska ge sig av in till staden för att köpa ”något gott åt sig”, och Sofia misstänkte då att det var något fosterfördrivande hon syftade på. När hon sedan kom hem med fosfortändstickor och sa att hon skulle ”stöka till något gott åt sig” tog Sofia tändstickorna och brände upp dem med motiveringen att ”vi använder aldrig dylika tändstickor” och därför behövde de inte heller finnas i hemmet. En månad senare såg hon dock återigen fosfortändstickor i hemmet, nu gömda i Emma Kristinas syskrin. Några dagar före den 28 februari 1893 gick nämligen Emma Kristina på nytt in till staden. På handelsfirman O Olsson & Co köpte hon två buntar med fosfortändstickor. Hon återvände till bostaden och gömde tändstickorna i ett syskrin tills Sofia inte var hemma. När Sofia gått ställde hon tändstickorna med fosforen ner i en kopp till hälften fylld med varmt kaffe. Där fick de stå i ett skåp i förstugan till morgonen därpå. Hon väntade även då tills Sofia gått, och drack sedan ur fosforkaffet. Tändstickorna slängde hon i soporna på gården. Läs stadsläkare Mobergs vittnesmål här. Avskrift av läkare Mobergs vittnesmål

Barnet föds

Först på söndagen, den 5 mars, började hon känna sig sjuk. Hon berättade då för Sofia vad hon gjort, och Sofia kontaktade i sin tur stadsläkare Moberg. På kvällen, kl 9 kom Emma Kristina in till doktorn, och berättade om smärtor i maggropen och kräkningar. Läkaren undrade varför hon gjort något så dumt som att dricka fosfor, och Emma Kristina berättade då om sina abortplaner. Läkaren undrade om hon var införstådd med att även hon blev förgiftad av fosforen, och att inte bara fostret utan även hon riskerade att dö. Det visste Emma Kristina. I samtalet med läkaren framkom också att hon hela dagen känt kraftiga rörelser av barnet. Hon fick ett recept på smärtstillande medel, och eftersom det var troligt att barnet snart skulle födas flyttade hon dagen efter, på läkarens uppmaning, hem till sin mor nu boende på Prästgatan 36. Dagen efter gjorde Emma Kristina ett återbesök hos läkaren, och då hade kräkningarna upphört och hon hade mindre ont i magen. På samma gård som Emmas mor bodde barnmorskan Fru Maria Ekholm och hon besökte på läkarens order Emma varje dag under den kommande perioden. Den 10 mars satte förlossningen igång.

Dottern i födelseboken
I födelseboken för Östersunds församling hittar vi Emma Kristina och hennes dotter, Anna Eugenia Karolina

Det blev en flicka. Hon döps samma dag, och får namnet Anna Eugenia Karolina. Hon var mycket mager och klen, och barnmorskan uppskattade att hon var född i v 32. Hon var 43,5 cm långt och saknade helt underhudsfett. Flickan var fortfarande täckt med ullhår som förtidigt födda barn är, och ansiktet var gulaktigt. Barnet andades med största svårighet och kunde knappt suga på bröstet. Synbarligen avtynande dag för dag var Fru Ekholm övertygad om att hon varit för ofullgången för att kunna överleva. Även Emma Kristinas hud blev gulaktig, och likaså hennes ögonvitor. Hon fick också blödningar i huden som visade sig som blåaktiga fläckar, vilket var vanliga symptom efter att ha intagit fosfor.

Dödsattesten för dottern
Dödsattesten för dottern

Den 25 mars, 14 dagar gammal, avlider dottern. Emma Kristina Lundberg överlever. Hon var då 20 år och ställdes inför rätta för det brott hon begått. Den 16 maj 1893 dömdes hon till 1 år och 6 månades straffarbete, samt till att betala rättegångskostnaderna, d v s vittneslön, till sin väninna Sofia Lindberg och barnmorskan Maria Ekholm.

Straffet

Om kvinnan själv, som i det här fallet, utfört gärningen kunde hon dömas till straffarbete mellan ett och sex år. Var det en annan gärningsman än kvinnan kunde denne dömas till mellan två och tio år.

Qvinna, som, i uppsåt att döda eller fördrifva sitt foster, nyttjar invärtes eller utvärtes medel, som sådan verkan hafva kan; varde dömd, om fostret kommer utan lif eller ofullgånget fram, till straffarbete från och med två till och med siex år, och, i annat fall, till sådant arbete eller fängelse i högst sex månader.

Om oss

logga Riksarkivet, Landsarkivet i Östersund               logga Föreningsarkivet i Jämtlands län

 

Ansvarig för sidan är Föreningsarkivet i Jämtlands län tillsammans med Riksarkivet, Landsarkivet i Östersund.

Producenter av sidan är Eva Tegnhed, Mia Nilsson och Jim Hedlund. De är utbildade pedagoger  med bakgrund inom både förskola, grundskola och gymnasium.

Vi har i uppgift att sprida kunskap om och ur arkiv, och vill göra det på ett lustfyllt sätt. Barn och ungdomar, vuxna och seniorer är alla välkomna till vår verksamhet. Vi tror också att det är viktigt att man redan som liten kommer i kontakt med arkiven och får kunskap om hur viktiga arkiven är i samhället och vad de innebär för demokratin. Dessutom finns det ju så mycket spännande information i dem!

Genom den här sidan hoppas vi på att kunna tillgängliggöra materialet på ett lättsamt sätt, så att det enkelt kan användas både av skolor, studiegrupper och allmänheten i gemen.

Besök gärna hemsidan för Arkivet i Östersund och läs mer om oss vad som händer på plats!

Hör gärna av er till oss om ni har några frågor!

Sidansvarig är: Eva Tegnhed[at]faj.se

Demokratisering

Demokrati är ingenting man bara får. I Sverige brukar vi säga att vi fick allmän och lika rösträtt 1921. Men detta är inte alldeles sant, och mycket hände dessförinnan.

Det var många olika grupper i samhället som stod utanför rösträttssystemet. Många av dem försökte påverka politiker med olika argument, så att just de skulle få tillgång till möjligheten att delta. Vissa gruppers röster hördes inte alls.

Den stora gruppen som stod utanför var arbetare med lägre inkomst. De insåg att samtidigt som de krävde att få delta, måste de själva också förändras. De måste göra sig valbara, för att i en framtid där de fått igenom sina krav också kunna ta ansvar och ta plats i politiken. Detta kunde ske på lite olika sätt. Ett sätt som var vanligt inom flera olika organisationer, fackförenings- och nykterhetsrörelsen till exempel, var att starta diskussionsklubbar.

Här finns exempel från två olika byar i Jämtland där ”vanliga” ungdomar samlas och diskuterar olika frågor. De tränar på att lyfta en fråga, prata inför andra genom att argumentera och sedan även leda mötet och ibland också skriva protokoll.

Om diskussionsföreningar i Jämtland

Vad diskuterade ungdomarna om?

Diskussionsföreningen ”Tyst”

Diskussionsföreningen ”På Lek och Allvar”

Läs mer

Vaddå demokratisering?

Hur växte demokratin fram i Sverige?

Riksdagens historia

Tvåkammarsystemet