Orienterande avskrift protokoll förda vid föreningen Lek och Allvar
4 jan, 1903 (bok2)
Protokoll fört vid föreningen
Lek och Allvars diskussions-
öfning den 4 Januari 1903.
S. D. Diskussionen öppnades af
§2
Till diskussion inlemnades följande fråga:
Huru bör en medlem uttrycka sig i en
diskussion?
Per Gunnarsson. Frågan har tillkommit med afseende
på huruvida man bör uttrycka sig på sven-
ska, jämtska eller en medling mellan begge.
Ante Magnusson. Vi böra tala svenska.
Per Gunnarsson. En annan sida af saken: här borde
alla medlemmarna för öfning skull deltaga
i meningsutbyten.
Nils Wide. Vi skulle vara fega om vi blygdes
för jämtländskan, det är däremot en
heder för oss att tala det samma, hvil-
ket vi också göra i dagligt tal, men
i fråga om en diskussion bör man
i den mån man är mäktig det
svenska språket uttrycka sig p
detsamma, man bör äfven tala
lugnt och icke förifvra sig, samt hälst
hålla händerna på ryggen och ej göra
jester.
Per Gunnarsson. Det saknas i det jämtlänska språ-
ket en hel del ord att uttrycka sig med,
hvarför man äfven för den skull bör
hålla på svenskan, så kan äfven de
svensktalande förstå hvad man säger
Jonas Magnusson: Hvad ställningen angår kan
man lika gärna hålla händerna i byxfickorna.
Ante Magnusson. Flickorn aöbra säga om de gå
in på att vid sina anföranden intaga
den ställningen.
Nils Wide. Att hålla händerna i byxfickorna
och hålla tal anses groft, men att hålla
dem på ryggen ser samlat ut.
Jonas Magnusson, Man står ledigt med händerna
i byxfickorna.
Nils Wide uppmandade de kvinnliga kamraterna att
delta i öfverläggningen.
J Lindgren. Man bör hålla strängt på hög-
svenskan, ren Stockholmska bör användas,
ställningen är mera en bisak.
Per Gunnarsson. Stockholmskan är ej ren svenska
Ante Magnusson instämde i förra talarens
anförande, understödde Wide i att hålla
händerna på ryggen är att föredraga.
Nils Wide. Man bör i vissa fall ta en medelväg
i fråga om språket.
J Lindgren. Stockholmskan måste få anses bäst
då ju Stockholm är Serges hufvudstad och
därifrån måste väl i det närmaste ren
svenska komma, hade hört i det när-
maste alla dialekter som talas i Sverge,
men af dem funnit Stockholmskan
är den renaste svänska.
Per Gunnarsson tackade den föregående talaren för hans tvistefrö.
O Nord. Om man i tal håller sig så mycket
som möjligt efter skriftsvenskan bör
det väl bli formfulländat.
Per Gunnarsson. Det går inte med alla ord för
att få ett böjligt tal.
§2
Företogs Kritik öfver diskussionen.
Nils Wide. Man bör ej tala när en annan har
ordet. Ordföranden fastän nybakad skulle
kalla till ordning, när som nu hände,
två medlemmar under diskussion komma
i dispyt med hvarandra.
Per Gunnarsson. Nils Wide begagnar sig för
mycket af utländska ord, anhöll om
förklaring hvad ordet vulgärt betyder.
Nils Wide. Ordet vulgärt betyder det osköna.
J. Lindgren ansåg att vida flera talare borde ha deltagit. Wille veta om fruntimren
gick in på att tala svenska.
Ante Magnusson. Det hör inte till kritiken
J. Lindgren. Att man förhåller dem att de ej
yttra sig är kretik.
Nils Wide brambar ett tack för att ändå så
många talat.
Diskussionen fick utgöra svar på frågan.
Som ofvan
O Nord
T. f. sekreterare
Justerade betygas
???