Tolkning Gunilla Jonsdotter

Extra ordinarie ting 6 november 1665 i Undersåker

Källa: Jämtlands domsagas häradsrätts arkiv, vol. A I:6, fol. 39r-41r, ÖLA.

Den 6 november 1665 stod lappkvinnan Gunilla Jonsdotter inför Undersåkers tingsrätt. Hon hade på Ovikens extra ordinarie ting den 30 februari 1665 anklagats av den lärde kaplanen Herr Werner Adamsson  för att ha förgjort hans saliga far, den tidigare kyrkoherden i Undersåker, den vällärde Herr Adam Wellamsson genom att använda djävulens redskap och trolldom. Denna högmålssak kunde inte tas upp på landstinget utan remitterades till ordinarie ting i Undersåker eftersom det var där det hänt och där blev saken kort och gott behandlad enligt nedan.

Claes Adamsson fick fullmakt från sin och sin mors och sin bror Herr Werner Adams vägnar. Han hävdar att hans nu döde far råkat illa ut för en samekvinna som kallas Gunilla Jonsdotter. Hon har fött tre oäkta barn. För det andra har hon stått kyrkoplikt men inte för det tredje utan  när salige Herr Adam reste upp till sin sockenkyrka i Kall socken så bad hon enträget att få stå sin kyrkoplikt och få sitt straff för otroheten med samen skol-Nils. Sedan ville hon samma dag trolovas och vigas med honom. Hon gav honom för detta 1 riksdaler. Denna önskan sa Herr Adam att han inte skulle kunna gå till mötes. När Gunilla inte fick som hon ville ens genom att betala för det, så hotade hon Herr Adam. När Herr Adam sedan skulle resa hem från Kalls kyrkobord träffades han av ett trollskott från henne så att han i 14 veckors tid måste utstå en odräglig sveda och värk. Och när han till slut kom upp hur sängen var han ändå inte återställd utan fick återstoden av livet hoppa på kryckor.

Befallningsmannen frågade Claes Adamson, om någon hört hennes hot och prat och då svarade Claes Adamson att fru Margareta i Brattäggen, Kall socken, hört detta. Hon är dock inte här vid tinget eftersom hon har lång väg och inte hinner komma till dagen efter. Därför får frågan bero till nästa ting.

Ett skriftligt vittnesmål av Hans Andersson Blix, uppsyningsman i Medstugan fördes fram. Han berättade först om Herr Adams stora eländighet, sedan om sitt samtal med nämnda lappGunilla, och för det tredje om vad han hört av Mårten Andersson lapp.

Mårten Andersson lapp, har sagt att lappGunnil hos Olof Torkielsson lapp sa följande när han förnam att Herr Adam var sjuk: ligg du präst, ha du det gott, jag lever gott även om jag inte fick någon nattvard av dig. Sedan lät hon sammankalla alla lappar runt omkring Stugun, som ligger mellan Norge och Jämtland. Gunnil nekar, men Anders Larsson lapp vittnar att han hört samma ord av henne.

Vidare berättar Hans Andersson att han tog geväret från väggen, laddade det, och låtsades vilja skjuta ihjäl Gunnil. Hon blev då så förskräckt att hon svimmade. Sedan hon vaknat pratade hon med de andra lapparna på sitt eget språk och till slut blev det bestämt att Gunnil skulle ge 2 rdr till Anders Mårtensson som sedan skulle gå till Undersåkers prästgård och hjälpa herr Adam från lappgandet och dess sveda.

Det berättas att lappen Anders Mårtensson fruktade för sitt liv, och sa att kommer jag och gör en sådan konst, så mister jag mitt liv för en sådan gärning. Han måste därför få en försäkran om att man inte skulle åtala honom för detta. Det bestämdes därmed, att de andra lapparna, skulle finnas tillhands, och bevittna detsamma, att Herr Adam låg 14 veckor på sängen, och sedan måste han gå med kryckor vilket tydligt påvisas av ovanstående berättelser, och att Gunnil inte kan neka till detta.

Claes Adamsson lägger fram ett skriftligt vittnesmål från Lars Gulinnson i Hovermo och Myssjö socken. Han var i sådan fara att lappen Torkel skyndat till honom för att hjälpa. Han hade legat till sängs från Levangers marknad den 24 februari till Bartolomeus tid 1664. I slutet på sitt vittnesmål, märk väl, berättar han att när han förstod att det var lappgand, sände han efter lappGunnil. Han gav henne 6 rdr. Hon brände och gjorde saker som bara hon själv vet. Tillslut blev han fri från både värk och pina.

Befallningmannen frågade Gunnila om detta vittnesmål var sannfärdigt, att hon botat Lars Gulinnson och att hon fått 6 rdr. Hon kunde inte neka till detta, utan tillstod att hon genom att lägga fnöske på värken bränt hål på det så att det onda försvunnit. Men hon hade inte fått 6 rdr utan hälften hade hon fått i mjöl, kött och andra matvaror.

Claes Adamsson påstår också att Gunnil vållade hans fars hastiga sjukdom. Eftersom hon kan bota kan hon också konsten att förgöra. Detta nekar Gunnil alldeles och envist till.

Befallningsmannen frågade Gunnila hur hon skulle klara sig från detta vittnesmål. ”Jaa, Gud vet det.” Eftersom hon alldeles till beskyllningen nekar ålades hon att inför nästa ting, inför rätten ta med sig värningsmän (försvarare), som kan svära en ed på hennes oskuld. Fram till dess, gick lappländsman, hennes bror Thomas Jonsson i borgen för henne. Han lovade finnas till hands när så erfodrades.

Laga ting 18 oktober 1666  i Undersåker

Åter samlades dessa parter: Claes Adamsson och Gunnila Jonsdotter. Och dessutom Margareta Mårtensdotter i Brattäggen, som Claes Adamsson tidigare åberopat som vittne till att Gunnil hotat salige fader Herr Adam. Efter avlagd ed vittnade hon om att hon hört lappgunnil när hon kom ut ur stugan på Prästbordet i Kall socken. Hon var heligt arg och vred, men hon hörde henne inte säga något som hon kunde förstå. Gunnil plottrade på sitt språk, och vad det var det kan hon inte berätta. Dessutom betygade allmogen här i Undersåker, likväl som i Oviken, och över hela landet (Jämtland) att denne Gunnila går i gårdarna, dricker sig full av brännvin, och sedan blir de aldrig av med henne. När de vill få ut henne genom dörren, och bort från gården hotar hon dem, säger massa onda saker, plottrar, förbannar och svär på sitt språk så att folk är rädda att få syn på henne och alla vill bli av med henne från fjället och bort från socknen.

Befallningsmannen frågade allvarligt Gunnila om hon kunde erkänna att hon var den som förgjort herr Adam? På det svarade hon tydligt nej, det hade hon aldrig gjort, och hon skulle inte kunna det heller. Hon tillfrågades då vilka försvarare hon hade med sig, som skulle kunna svära för hennes oskuld. Hon visade då sin bror, sina två syskonbarn, och sin brorshustru och sin systerson. Rätten kunde dock inte erkänna dessa som försvarare. Inte heller kunde nämnden fria henne från de grova misstankar och andra hot som hon överallt utspridit både här på tinget som överallt i landet.

Eftersom denna lapp Gunnila Jonsdotter alldeles och envist nekar sig vara vållande eller orsak till Herr Adams svaghet och sjukdom, samtidigt som det finns många vittnesmål och allvarliga misstankar om att hon är skyldig, och hon inte har lyckats få fram nöjaktiga försvarare utan bara sådana som hon själv och släktingar till henne, kan rätten inte fria henne utan dömer Gunnila Jonsdotter efter 6e kapitlet i högmålsbalken i landslaget till döden. Dock måste målet skickas vidare till Kungliga hovrätten för vidare bedömning.

 

Denna rannsakning överskickades den 2 jan 1667 till den höglovliga Kungliga hovrätten.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.